Recension: Lost Grimoires 2: Shards of Mystery [PS4]
Kategorin pussel- och äventyrsspel som den polska studion Artifex Mundi är väldigt framgångsrika inom, kallas populärt för ”hidden object games”. Den primära plattformen för dessa har naturligtvis varit surfplattor och på dator, men har nyligen letat sig till PlayStation 4. Personligen har jag under året avnjutit otaliga sessioner av prylsökande i bilder där sinnet spelas spratt tack vare sakernas kluriga placeringar.
I Lost Grimoires 2: Shards of Mystery kretsar själva historien kring prins Fern, vars far går bort och lämnar tronen till honom. Som konungens hjälpreda, läkare och alkemist tar jag mig såklart an utmaningen att fostra prinsen samtidigt som jag försöker lära honom lite om alkemi. När dagen kommer då han blir myndig och ska krönas till konung, försvinner han dock spårlöst. Jag sätter fart och försöker leta upp honom.
Under spelets gång hinner jag uppleva både en kärlekshistoria av klassiskt snitt, en ofrivillig resa till en annan dimension och mängder av pussel, gåtor och halvkluriga bilder där jag måste hitta gömda föremål. Själva berättelsen är som en klassisk saga och förmedlas via enkla animationer och ett ganska oinspirerat manus där röstskådespelarna inte känns speciellt entusiastiska.
Men det är såklart inte berättelsen jag är ute efter när jag spelar ett äventyr av den här sorten, utan gåtorna och klurigheterna som måste lösas för att komma vidare. Som vanligt när det kommer till studions arbete, ligger kvaliteten i pusslen och så är även fallet i Lost Grimoires 2. Inga av utmaningarna känns oöverkomliga, utan kräver som mest ett fåtal försök och lite extra tankeverksamhet för att ta sig förbi.
Spelet erbjuder även en separat del för alkemi, där jag kan kombinera olika saker enligt specifika recept och på så vis skapa nya föremål som krävs för en del pussel. I detta moment används ett minispel där jag behöver para ihop ett antal stenar av samma färg för att komma upp i det antal som krävs. Även detta segment upplever jag som enkelt men underhållande, trots att jag sällan misslyckas.
Jag introduceras till en del andra nyheter också, där spelet till och med lyckas leverera en bosstrid som en avslutande utmaning. Givetvis är den ganska enkel den med, men jag uppskattar initiativet och omväxlingen som erbjuds i detta korta segment.
Shards of Mystery är ett av de kortare spelen i utvecklarens portfölj och erbjuder en spellängd på cirka tre timmar. För att skrapa ihop till en platinatrofé räcker det med en genomspelning under förutsättning att du håller ögonen öppna och hittar de rosor som finns utspridda över spelets alla nivåer. Även om jag är lite smått besviken på hur kort spelet är, känner jag ändå att det är värt pengarna.
Spelet ger, liksom studions andra verk, en avkopplande stund där jag slipper plöja igenom horder av fiender eller nöta erfarenhetsnivåer för att bli starkare. Istället får jag fokusera på vackra, handritade bilder och leta efter ett paraply, en oljelampa, ett par kalsonger och några fjärilar som alla gömmer sig listigt i bakgrunden. Jag njuter ordentligt av denna avkoppling och känner mig tacksam för att Artifex Mundi tagit initiativet att lansera sina spel på PlayStation-plattformen också.