Recension: Loop8: Summer of Gods [PS4, PS5]

Loop8: Summer of Gods har varit en hett efterlängtad titel för min egen del då titeln har lockat med läcker presentation och starka anime-vibbar. Spelet är ett japanskt rollspel med ett så kallat slice-of-life-tema som kryddas med en rejäl dos av visuell roman och rougelike-inslag. Jag skulle egentligen säga att spelet är en visuell roman först och främst då det bjuds på många (ibland långa) dialogsekvenser.

I rollen som Nini har du kommit från rymden för att leva på jorden på 1980-talet. Du bor i en japansk stad på landsbygden tillsammans med ditt kusinbarn som själv är i samma ålder som du. Saker och ting blir dock komplicerade när Kegai invaderar och världens undergång är i sikte. Som tur är har Nini tillgång till något som kallas för Demon Sight som hjälper när du kastas in i strider mot det främmande hotet och hamnar i situationer där relationerna och besluten du fattar där påverkar resultatet av din makt och världen själv. Det gäller att stärka dina band med de andra karaktärerna, hantera din tid väl och vända utvecklingen till din fördel, en ”loop” i taget.

Just begreppet ”loop” är det som hänger ihop med rougelike-elementen i Loop8. Genom spelet återupplever jag nämligen samma augustimånad om och om igen för att försöka förbättra mina relationer och andra saker som påverkar utgången i slutändan. Detta tack vare Ninis tidigare nämnda Demon Sight, som låter honom återställa tidslinjen likt en Jesus-Kun-doftande version av Bill Murray i Groundhog Day.

Till skillnad från mer traditionella rougelike-titlar kan jag dock inte köra igenom en omgång på 30-60 minuter utan här handlar det om flera timmars spelande varje gång innan loopen börjar om, vilket gör att upplevelsen börjar kännas utdragen och upprepande ganska snabbt. Det hjälper inte heller att de JRPG-influerade striderna är ganska mediokra.

Loop8 gör sitt bästa för att anamma relationssystemet från titlar som Persona-serien men det blir aldrig lika djupgående, intressant eller medryckande eftersom karaktärerna helt enkelt inte är lika välskrivna. Vad som däremot är otroligt trevligt är spelets grafiska stil som är så pass inspirerad av anime att karaktärernas animationer är gjorda för att efterlikna den japanska animationsstilen. Deras 3D-designer ger ett 2D-liknande utseende som passar in i de färgstarka miljöerna på ett strålande sätt.

Något som däremot drar ned helhetsintrycket något oerhört är laddningstiderna. De är inte långa men de är otroligt många. Mellan varje dialog (och ibland mitt i dem) kommer korta laddningssekvenser på en till ett par sekunder. Det hela händer så pass frekvent att det faktiskt blir distraherande för helhetsupplevelsen och trots att jag spelat på min PS5 dras jag med dessa problem.

Loop8: Summer of Gods är ett spel som försöker vara väldigt många olika saker på samma gång men slutresultatet blir att det tyvärr inte är särskilt bra på något av dem överhuvudtaget. Grundberättelsen är i ärlighetens namn välskriven och spännande men att berättandet ofta rör sig långsamt som en glaciär och det faktum at jag tvingas uppleva många sekvenser och dialoger flera gånger gör det till en betydligt mindre underhållande upplevelse än det borde vara.