Recension: LocoRoco 2 Remastered [PS4]

Under det gångna året har två klassiker till PlayStation Portable lanserats till PlayStation 4. LocoRoco Remastered (8/10) släpptes tidigare i våras och nu är de skuttande geleklumparna tillbaka i uppföljaren LocoRoco 2 Remastered.

Harmoni och glädje är vardagen för LocoRocos, ett gäng mjuka geleklumpar som älskar att sjunga och hoppa omkring. Tillsammans med sina grannar MuiMuis lever de i frid ända tills de invaderas av de ondskefulla bråkstakarna Mojas, som förpestar varje vrå med sina kolsvarta moln överallt. Det är dags att ge sig ut på äventyr och rädda världen!

Doktor Livingstone? Indiana Jones? Skalman?

Detta genuint underhållande spel blandar plattformshoppande tillsammans med en del problemlösning. Möjligheten att välja svensk text är en stor fördel vilket borde underlätta för den unga spelaren. De lättbegripliga banorna går ut på att rulla en färgglad LocoRoco som under resans gång ska hitta lustiga samlarobjekt innan målet är i sikte. Den livfulla, enorma rikedomen av underliga varelser som igelkottar med stentaggar eller tomahawk-kastande papegojor är lätta att älska, likaså de olika protagonisterna.

Alla de Barbapapa-liknande hjältarna har olika läten och jag blir glad när de sjunger med i den bedårande musiken, som väldigt snabbt sätter sig i huvudet. Även efter att jag har slutat spela, nynnar jag på de olika musikstyckena eller härmar vissa ljud från valfria karaktärer.

Jag kontrollerar en LocoRoco genom att luta nivån antingen åt vänster eller höger, ungefärligen som att styra kulan i ett gammalt labyrintspel från barndomen. När jag ska hoppa så måste L1 och R1 tryckas in samtidigt och skutten blir högre ju längre jag håller inne knapparna. Ibland blir hoppen svåra att klara av då jag upplever att geleklumpen inte alltid reagerar när jag till exempel försöker ta mig förbi ett stup. Jag kan också använda mig av rörelsefunktionerna i min DualShock 4, men det blir svårt att hålla mig stilla och jag föredrar därför att använda knapparna istället.

Sonic har blivit gubbgrinig på äldre år.

Banornas utmärkta design får mig att vilja återvända till redan spelade platser för att slå rekord, men också hitta väl dolda skatter som jag missat. Min hjälte kan äta röda persikoliknade bär för att sedan växa och jag kan bli upp till tjugo gånger större, men jag kan också med en enkel knapptryckning splittra mig till flera småpluttar ifall ett mindre utrymme behöver passeras.

Jag tycker att grafiken är riktigt bra och det finns många detaljer att beskåda, trots de enkla formerna och starka färgerna. I denna utgåva har banorna suverän högupplösning, men tyvärr är inte filmklippen lika skarpa och kanterna ser suddiga ut.

Det finns mängder av minispel att ta del av under äventyrets gång. De vänliga MuiMui erbjuder mig att bygga rum i deras enorma trähus, men det krävs upphittade resurser och färgglada flugor för att genomföra dessa hantverk vilket innebär återkommande besök. Jag kan också samla stämpelbilder för att fylla i roliga bilder och doowop-melodin som spelas i fotoalbumen är otroligt medryckande. Småspelen är fina, uppskattande komplement till de starka plattformsbanorna.

Hörru, det är väl inte påsk?

Den största överraskningen med LocoRoco 2 Remastered är att spelet passar alla åldrar trots den till synes barnvänliga stilen. Om du har barnasinne eller inte har ingen betydelse då detta är ett briljant äventyr som är lätt att spela, men utmanande att bemästra. Spelets knasigheter får mig att skratta, de träffsäkra banorna får mig att le, och melodierna får mig att sjunga med. Det var väldigt länge sedan som ett spel fick mig att känna mig såhär lycklig – LocoRoco 2 Remastered är ett lyckorus i spelform.