Recension: Lethal VR [PSVR]

Efter den framgångsrika lanseringen av Dangerous Golf (7/10), lovade studion Three Fields Entertainment att börja arbetet med en själslig uppföljare till Burnout-serien, åtminstone om titeln sålde tillräckligt bra. Ett spel av samma kaliber som Burnout, kräver självklart en hel del arbete av utvecklaren och lång väntan för oss spelare.

Under tiden vi får vänta, har studion släppt Lethal VR; något som på pappret kan verka vara en teknikdemonstration för PlayStation VR. Även om det är det studions första titel som utspelar sig i virtual reality, är det dock förbluffande välfyllt och bra.

Med mitt headset på huvudet, ikläder jag mig rollen av en FBI-rekryt vars karriär hänger på att han klarar antagningsproven i skytte. Dessa färdighetstester består av att skjuta på måltavlor med mänskliga siluetter, klassiska poängtavlor, vaser och statyer. Uppdragen varierar mellan att träffa målen med så hög poäng som möjligt till att eliminera simulerade brottslingar vilka har tagit gisslan.

Ett skott, ett mål! Hmmm… Vem läser tidningar nu för tiden förresten? Misstänkt…

Som de flesta PlayStation VR-titlar, känns grafiken aningen lågupplöst till förmån för att alla rörelser ska kännas mjuka och responsiva. När det inte händer något på skärmen, är känslan påtaglig, men så fort måltavlorna dyker upp sugs jag obönhörligen in i upplevelsen.

Till en början består arsenalen endast av en 9mm pistol med futtiga nio kulor i magasinet, men så småningom får jag möjlighet att röja loss både med en kraftig revolver, kulsprutepistol, kastkniv och en uppsjö andra vapen. Stegvis höjs svårighetsgraden och de stillastående måltavlorna byts snart ut mot rörliga mål, och senare i spelet dolda fiender.

Efter bara några minuter är jag helt uppslukad av spelet och blir förundrad över hur väl kulbanor och träffbilder är uträknade. Jag har utövat pistolskytte i några år och vet hur jag ska sikta för att träffa målen, och Lethal VR förmedlar en väldigt realistisk känsla på alla punkter. Jag kan till och med sikta på riktigt – alltså genom att använda vapnets sikte – för att med övertygelse sätta kulorna exakt där jag vill ha dem.

När jag spelat klart kampanjen, återvänder jag omedelbart för att bättra mina resultat, och det är något jag sällan gör i spel av denna karaktär. Suget efter att fortsätta spela känner jag fortfarande, vilket indikerar en mycket väldesignad och trevlig upplevelse i min bok.

Tungan rätt i mun nu. Kulan i rätt magasin. Magasinet i rätt pistol…

Bortsett från grafiken, är spelets enda tillkortakommande hur det avläser positionen av de båda PlayStation Move-kontroller som krävs. I de fall då måltavlorna dyker upp långt åt sidorna, är det extremt svårt att sikta och träffa dem. I vissa fall tillbringar jag långa stunder med att försöka kasta knivar som ska träffa den sista måltavlan eller sätta ett skott i de två banditer som gömmer sig i hörnen.

Lethal VR är mycket mer än ett teknikdemo från personerna som gav oss Burnout; det är en lovande framtid för träffsäkra spel med skjutvapen. Något inom mig hoppas nästan på att studion har börjat fundera på en spirituell uppföljare till Black, fast denna gång i VR-format.

Söker du en realistisk prickskyttesimulator utan mänskliga mål där verklighet blandas med en aning James Bond-anda, har du hittat helt rätt när du köper spelet. Vill du istället ha hjälp med att sikta och föredrar en berättelse, finns svaret på din längtan i en helt annan titel.