Recension: LEGO Star Wars: The Skywalker Saga [PS5]

Star Wars har med tiden blivit en filmserie som har blivit svår att uttrycka mina känslor för utan en rad brasklappar. Det var en stor del av min uppväxt, men i takt med att berättelsen utökades från trilogi till något större började magin successivt avta.

Traveler’s Tales har dock inte klagat på denna expansion, då de flera gånger har haft en ursäkt att återberätta filmernas händelser i LEGO-form och komplettera med nytillkomna verk i varje ny lansering. Nu har de dock tagit lite mer tid på sig under utvecklingen i ett försök att fräscha upp ett koncept som i ärlighetens namn har lidit av stiltje ganska länge nu.

Spelet täcker de nio numrerade Star Wars-filmerna, och respektive episod består av en handfull berättelsedrivna uppdrag samt ganska rejäla hubbnivåer som binder ihop dem. Det är dock inte den enda funktion de fyller, då de är fullständigt fullsmockade av hemliga områden, föremål och karaktärer. Känner du dig inte redo att driva vidare berättelsen kan du med andra ord lägga otaliga timmar på att lösa till synes ändlösa drivor av små pussel eller utföra sidouppdrag. Dessa sidoaktiviteter resulterar oftast i så kallade kyber-klossar, som är en form av uppgraderingsmaterial du använder för att förbättra dina karaktärers hälsa, skada och andra attribut.

En av de största nyheterna i LEGO Star Wars: The Skywalker Saga är att det nu känns lite mer som ett traditionellt actionspel i tredjepersonsperspektiv, vilket är en ganska välkommen förändring. Det gör det enklare att leva sig in i de generellt sett utsökt detaljerade miljöerna, och det uppstår färre situationer där du måste utföra plattformssekvenser i knepiga kameravinklar. Detta möjliggör även fler olika typer av actionsekvenser som har varit sällsynta i tidigare LEGO-spel. Exempelvis får du iklä dig rollen som Anakin i det stora podracing-loppet på Tatooine och en rad olika rymdstrider där du kan förvandla Tie Fighters till småklossar.

Denna omväxling är förstås väldigt välbehövlig, men känns tyvärr oftast inte tillräckligt om du redan har ett gäng LEGO-spel under bältet. Jag känner snabbt att längre spelsessioner förvandlas till ett mekaniskt matande av nivåer för att kunna ta mig vidare till nästa berättelsesekvens så fort som möjligt. Med det sagt finns fortfarande den klassiska charmen från LEGO-spelen kvar, och jag förvånas i vissa fall av den klockrena träffsäkerheten i humorn. Det blir dock lite urvattnat när själva spelsekvenserna inte engagerar på samma nivå.

På prestandafronten går det att välja mellan fokus på upplösning och fokus på högre bildfrekvens, och som oftast är fallet i actionfokuserade spel är bildfrekvensen att föredra. Det är oftast en ganska problemfri upplevelse, men i mer detaljerade miljöer, som delar av Coruscant, kan både bilduppdateringen dyka markant och trasiga bildrutor uppstå. Det händer ganska sällan i mer actionfyllda sekvenser när prestandan är som viktigast, men det är ändå lite trist att se att det inte gick att optimera även i utforskandet av tätare stadsmiljöer.

Överlag skulle jag säga att The Skywalker Saga är det mest väldesignade spelet i serien hittills, rent spelmekaniskt. Det känns mer modernt än vad det har gjort på länge, och det finns sekvenser som är genuint underhållande. Spelets fundament är dock samma som det har varit i alltför många år nu, och känns därför lite för bekant emellanåt. I kortare spelsessioner eller som podcastspel skiner det dock fortfarande bitvis, och förhoppningsvis kan utvecklarna hitta nya sätt att fräscha upp upplevelsen framöver.