Recension: LEGO Marvel’s Avengers [PS4]

Oj, vad jag har spelat LEGO-spel under min karriär som konsolspelare! Allt började med det fantastiskt charmiga LEGO Star Wars: The Complete Saga och sedan verkade törsten efter mer klossar aldrig avta. Jag har hjälpt Harry Potter att besegra Voldemort, Indiana Jones att fly från blodtörstande kannibaler och självklart har jag styrt Frodo i sina tunga steg mot Domedagsberget.

Jag har njutit av varje scen där Traveller’s Tales mästerligt har tolkat filmernas ögonblick och jag har hamrat sönder varje kloss i jakten på någon gömd hemlighet. Charmen i de tidigare verken har varit oslagbar, på gränsen till genialisk och det är många gånger som jag suttit och skrattat tillsammans med familjen under tiden vi spelat. Efter ett antal timmar med det senaste spelet måste jag dock erkänna att jag inte så mycket som dragit på smilbanden.

När jag tänker tillbaka på mitt förhållande till LEGO-spelen, upptäcker jag ganska fort att min glädje och entusiasm minskat exponentiellt från det tillfälle då spelen fick riktig dialog från filmerna. LEGO Marvel’s Avengers är verkligen inget undantag; det är en stor skillnad mellan att härma och att tolka och faktum är att spelet lider mycket av sin oförmåga att tolka något på sitt eget sätt.

Filmerna Avengers och Avengers: Age of Ultron ligger till grund för stora delar av äventyren som presenteras för mig som hungrig plastkrossare. Visserligen bjuder detta på en hel del episka ögonblick och grandiosa slag men redan innan jag kämpat mig igenom den första filmen känner jag att spelet tynger mig på något sätt. Jag blir konstant matad med långa filmsekvenser som härmar ursprungsverken till punkt och pricka. Visst är det mycket grisar och en del glassar i ansiktet istället för de verkliga konfrontationerna men jag tycker inte att det når ända fram till mig som spelare.

NEJ! Jag skulle ju inte göra specialattacken, jag ville ju laga bananvagnen!

Konceptet är samma som det alltid har varit; jag slåss mot horder av fiender, mosar all glänsande plast som jag får syn på och bygger emellanåt ihop LEGO-bitar till något nytt. I stridsmomenten upplever jag att fienderna tål lite mer stryk än vanligt. Detta är förmodligen för att jag som spelare och Marvel-fantast ska trycka lite oftare på cirkelknappen för att initiera en specialattack som innebär en lång och utdragen animation tillsammans med en snärtig kommentar från superhjälten. Tanken är god men det är tyvärr bara irriterande i längden – speciellt när jag kommer till gränsen där kommentarerna återupprepar sig.

När det kommer till ljudet blir jag även här förbluffad över hur nonchalant det har implementerats. Själva produktionen är rejält ojämn, även om ljudspåret från filmerna har använts; karaktärernas röster känns alldeles för hårt placerade. Om Iron Man står lite till vänster i bild när han fäller en häftig kommentar, kommer hans röst långt bort från vänster i ljudmixen. Det är första gången jag upplever en så skev produktion, bortsett från Afro Samurai 2: Revenge of Kuma (2/10).

När jag tänker tillbaka på de föregående LEGO-spelen minns jag att jag presenterats en del pussel eller gåtor som skapat huvudbry. Efter att ha försökt olika teorier och förslag till lösningar, var känslan väldigt bra när jag knäckte gåtan eller löste problemet. I LEGO Marvel’s Avengers finns inget sådant att uppleva någonstans; om jag inte kommer vidare beror det förmodligen på att jag har glömt att ha sönder något på spelplanen som jag ska använda till ett nytt bygge.

Vilken cool ”one-liner” ska jag släppa loss nu? Något med en sköld helst…

Det finns en hel del andra saker som gör mig besviken med Traveller’s Tales senaste verk. Till exempel upplever jag ofta att delar av miljön är i vägen när jag måste utföra vissa precisionsmoment eller att knappkombinationerna för att utföra vissa saker inte svarar på rätt sätt. Spelet är duktigt på att i långa filmsvep visa uppenbara saker jag måste utföra, medan det ibland helt glömmer bort att påminna mig om vilken av de över 100 hjältarna som kan krossa glas.

Jag hade hoppats på ett spel som kunde tända LEGO-elden i mig igen, jag hade hoppats på unika och roande tolkningar av två underhållande filmer. Kanske längtade jag efter att få återuppleva glädjen i att hitta allt – att få 100 procent. Tyvärr fick jag i och med LEGO Marvel’s Avengers ett ointressant och oinspirerat spel där fokus helt och hållet ligger i att härma så mycket av filmerna som möjligt – utan någon större interaktion från mig som spelare. Tråkigt.