Recension: Lego Marvel Super Heroes [PS4]

Sedan 2005 har TT Games sprutat ur sig Lego-spel utan att verka tappa särskilt mycket inspiration och momentum. Formulan har hållit sig synnerligen intakt och utvecklarna har istället fokuserat på att putsa den till perfektion och fylla sina spel till bredden med popkulturella referenser och metahumor.

Att kombinera Marvels ikoniska karaktärsgalleri med konceptet kändes på förhand helt klockrent och det faller också väldigt väl ut i Lego Marvel Super Heroes. Det lekfulla pusslandet och lättsamma plattformandet fungerar nämligen toppen tillsammans med de över 100 olika superhjältarna och superskurkarna.

Fans av Marvels universum överöses verkligen med både välkända och lite mer udda figurer, som dessutom nästan alltid har coola och användbara förmågor som implementeras grymt tjusigt i spelmekaniken.  Thor kan ladda upp prylar i miljöerna med sin åska, Spindelmannen kan grabba tag i saker med sitt nät och så vidare.

Wolverine har nog aldrig sett så ofarlig ut

Berättelsen är i vanlig ordning en lite tillskruvad historia som lånar ifrån lite av varje, främst ifrån senare tids biofilmer med Avengers i spetsen. Humorn och parodin är ständigt närvarande och håller ungefär samma fina nivå som vanligt, även om jag fortfarande hävdar att stumfilmsstuket ifrån lite tidigare spel i serien är roligare än den inspelade dialogen jag fått vänja mig vid på senare år.

Ett annat inslag ifrån senare tids spel i serien som jag inte har särskilt mycket till övers för är den öppna staden som finns att leka runt i emellan uppdragen. Bil och båtkörning känns verkligen helt poänglöst när jag kutar runt med mäktiga superhjältar. När S.H.I.E.L.D´s flygande bas dessutom finns att tillgå blir det än mer fånigt och jag kan inte låta bli att tycka att det hade räckt med den som hubbvärld.

Väl inne i själva uppdragen finns det däremot inte särskilt mycket att klaga på, variationen är fantastiskt och jag får hela tiden uppleva både nya fräcka miljöer och byter hela tiden emellan olika kombinationer av superhjältar för att ta mig igenom dem och slå de många bossarna i legobitar.

Lego ÄR inte sådär böjbart, mr Fantastic.

Det märks emellertid att spelmotorn börjar bli ganska tröttkörd och även om världar och karaktärer är väldigt omsorgsfullt skapade tycker jag ändå det saknas en hel del ögongodis som hade kunnat tillföra mycket till atmosfären. Nästa spel ifrån TT Games lär förmodligen ha en motor anpassad för den nya generationen och då blir det säkert bättring på den punkten.

Totalt sett kan jag hur som helst konstatera att Lego Marvel Super Heroes placerar sig i toppen av den numera stora högen av Lego-spel, med reservation för att i alla fall jag börjar bli väldigt mätt på serien vid det här laget och har även svårt att se spelare som inte gillat den tidigare att omvändas av det här.

För älskare av Marvel och alla som inte provat på konceptet tidigare känns den här produkten dock som en varm rekommendation och tack vare det hittills bristande utbudet av bra spel på Playstation 4 placerar det sig faktiskt i toppskiktet på just den plattformen.