Recension: LEGO Jurassic World [PS4]

LEGO-spelen från TT Games har länge varit en säker kassako, och i likhet med Telltales äventyrsserier lyckas de gång på gång ansluta sig till kända verk och spotta ut sin egen tolkning av dessa. Denna gång har turen kommit till det väldigt populära dinosaurietemat i Jurassic World, förstås med den sedvanligt charmiga LEGO-skruven.

LEGO Jurassic World har en kampanj som sträcker sig över samtliga fyra filmer och som återskapar många av de klassiska ögonblick som åtminstone den första filmen har. Uppföljarna lyckades inte tilltala mig lika mycket, och särskilt den tredje filmen är ett nästan smärtsamt minne. Stämningen från filmerna paras i alla fall väldigt väl ihop med den traditionella slapstickhumorn som LEGO-spelen erbjuder, och det fanns gott om tillfällen då jag drog på smilbanden åt de dråpliga sekvenser som uppstod.

Få saker har ändrats i själva grundkonceptet jämfört med tidigare spel, men på något vis känns det väldigt tillfredsställande att demolera saker i spelmiljön för att sedan återuppbygga föremål som hjälper dig vidare i äventyret. Berättelsen i sig består av lösa tolkningar av händelser från källmaterialet som ackompanjeras av enstaka repliker som är tagna från filmerna. Tyvärr har inte alltid replikerna den bästa ljudkvaliteten, utan de kan brusa och passa in rätt illa jämfört med ljudeffekterna och musiken.

I gengäld är det härligt att höra de pampiga John Williams-styckena från de två första filmerna när du spelar igenom handlingen, åtminstone till en början. De vevas tyvärr om och om igen och blir till slut lite väl enformiga.

Varje film i spelet har mellan sex och åtta nivåer som binds ihop av en hubbvärld för varje film. I de öppna världarna kan du bland annat göra sidouppdrag som tidsbaserade kontrollpunktslopp, med allt från bilar till dinosaurier. Det finns även ett gäng olika sjuka dinosaurier som behöver din hjälp, och de botas oftast med glass och godis. En del av parkens anställda har också behov av din hjälp, och vid ett tillfälle stöter du även på Peter Stormares karaktär från Jurassic Park 2: The Lost World när han har hamnat i lite dinosaurietrubbel.

Nivåerna har gott om omspelningsvärde om du är en perfektionist och vill hitta alla samlingsbara föremål. Om du dessutom har en likasinnad vän att spela med är det ett ypperligt spel med lokalt kooperativt läge, något som tyvärr blir ovanligare för varje dag som går. Det må vara riktat åt en lite yngre publik, men vem vill inte spela som en LEGO-version av en T-rex?

Ett återkommande element som stör mig väldigt mycket är jaktsekvenserna där karaktären du styr springer mot kameran. Detta har aldrig någonsin varit en bra idé eftersom det inte är kul att misslyckas för att du inte ser vad som är på väg mot dig. Nu är det förvisso svårt att misslyckas i ett LEGO-spel, men faktum kvarstår att det inte är en speciellt kul spelmekanik.

Ett av de stora problemen som spelserien dras med är att en viss mättnadskänsla infinner sig ganska fort. Som jag nämnde tidigare är det inte mycket som ändras från spel till spel och detta tillsammans med ett de pumpar ut en hel del titlar gör att det inte känns som att det finns speciellt mycket nytt att hämta. Jag upplever det som att spelet avnjuts bäst i mindre doser, vilket i och för sig inte är något nytt för mig med tanke på att jag har spelat de flesta LEGO-spelen på handhållna enheter.

LEGO Jurassic World är ett spel som har en hel del ljuspunkter och väldigt få negativa aspekter överlag. Problemet är att det inte känns som att det längre finns en ambition att utveckla konceptet vidare. Nivådesignen är ok, men det finns oerhört få överraskningar som får mig att vilja ha mer. Det är dock svårt att kritisera spelet alldeles för hårt efter att man har sett en velociraptor bygga LEGO-prylar med sina små armar.