Recension: LEGO Builder’s Journey [PS4, PS5]

Jag föll för LEGO-spelen på konsol när Lego Star Wars: The Video Game släpptes 2005. Allt som jag sökte efter i en spelupplevelse fanns där då; fumligt underhållande dialoger på nonsensspråk, utmaningar, pussel och mängder av skjutande.

Sedan dess har jag ivrigt sökt mig till varje ny version, varje nytt spel och varje ny upplevelse. Men på senare tid har jag börjat känna mig mätt på upplevelsen som ofta bygger på att ta sönder saker, njuta av lite slap stick-humor och leta efter gömda skatter.

Därför är det skönt att se att LEGO-spelen har fått lite ny vind i sina segel i och med LEGO Builder’s Journey.

Istället för en välpolerad, flamsig yta, känns det i denna titel som jag har kommit bakom kulisserna på något sätt. Lite som i filmen Wall-E när vi får se hur allt funkar i det stora rymdskeppet och vad alla robotar egentligen gör.

I LEGO Builder’s Journey, får jag följa far och barn i ett fint, avskalat äventyr där inte ett ord yppas. Fadersfiguren representeras av ett fåtal klossar och sonen, såklart ett lite mindre antal. Till en början får vi följa dem i sin strävan att ”bygga” upp sin gemenskap där fadern hjälper sin avkomma att börja förstå hur LEGO-världen fungerar.

Men mitt i uppväxten, får det lilla klossbarnet erfara den mörka sidan av att bli vuxen. Faderns jobb stör hela tiden deras gemensamma utveckling och en kväll när barnet känner sig speciellt förbisedd, tar det tillfället i akt och börjar utforska källaren i deras gemensamma hus.

Självklart upptäcks en bakdörr till en, vad som verkar vara, alternativ verklighet och barnet sugs in motvilligt. Nu är det upp till ynglingen att upptäcka baksidan av myntet som vuxen, långt ned i leksakslådan som är full av LEGO-klossar.

LEGO Builder’s Journey är till att börja med, en fantastiskt vacker upplevelse där jag aldrig någonsin sett de små plastklossarna skimra i ett sådant vackert ljus. Grafiken på PlayStation 5-utgåvan är fantastisk och bländande skarp. Miljöerna är underbart avskalade i sin minimalistiska stil.

Musiken är också väldigt passande där min upplevelse svajar mellan små försiktiga pianoslingor till mörka, illavarslande synth-svep. Ljudlandskapet tillsammans med miljöerna träffar väldigt ofta mitt i prick och lämnar mig med en väldigt bra känsla när det kommer till nivåerna.

Titeln är dock ganska kortlivad. Jag klockar in på strax över två timmar och efter detta lämnas jag med möjligheten att bli kreativ för att skapa mina egna miljöer. Detta läge är väldigt charmigt och passar säkert en LEGO -entusiast av hög rang. Dock ger den inte mig speciellt mycket och jag lämnar läget efter bara en kvart.

Men som helhet, ur perspektivet att detta är en upplevelse paketerad som ett spel, levererad via virtuella plastklossar, är Builder’s Journey en fröjd att spela igenom. Tankarna som far genom mitt huvud efteråt är huruvida jag utnyttjar min tid som vuxen på rätt sätt; tillbringar jag tillräckligt med tid tillsammans med min familj, låter jag min son leka och utvecklas på rätt sätt?

Det blir en del djupa frågor i slutet på denna recension, men det talar ju också till titelns fördel. Spel är ju till för att vi ska känna saker, och här lyckas utvecklaren Light Brick alldeles utmärkt.