Recension: Lapis X Labyrinth [PS4]

Ädelstenarna bokstavligt talat regnar ner över tv-skärmen och jag har svårt att inte känna mig som en rikeman när jag spelar Lapis X Labyrinth. Jag har nyss avslutat ännu en nivå och får slutresultatet uppradat framför mig. Det är en ansenlig mängd pengar och upphittade skatter och därför bär det av till byns handelsmän för att sedan snabbt bege mig ut på ett nytt besök i fiendeland, och så rullar det på. Plattformsspelet Lapis X Labyrinths kärna fokuseras kring just detta kretslopp, att samla skatter och piska monster.

I rollen som nyanländ äventyrare i en liten by med akuta monsterproblem gör jag mig snabbt populär. I början av spelet får jag samla ihop ett gäng rekryter för att utforska den omkringliggande vildmarken. Det är ett trevligt litet urval av klasser som jag har att välja mellan och de sticker alla ut både i design och attackförmågor.

Jag väljer att starta med en skytt, en biskop, en sköldbärare och en uppriktigt häftig…hushållerska, vilket ska visa sig vara en bra kombination. Väl inne i de olika nivåerna har jag alla fyra karaktärerna med mig, men jag kan bara styra en åt gången. De andra är staplade på min valda karaktär som en sorts mänsklig totempåle vilket låter absurt men i praktiken ser väldigt charmigt ut.

När jag har alla mina karaktärer med mig medför det stora fördelar. Det går att göra flera dubbelhopp i rad, kalla in assisterande attacker och kvickt byta ut den aktiva karaktären om denne skulle få låg hälsa eller inte passa som ledare i situationen. Karaktärernas attackmönster och förmågor är nämligen olika, och för att vara som mest effektiv är det bra att variera sin aktiva kämpe. Jag upptäcker exempelvis snabbt att skytten gör ordentligt med skada och har bra räckvidd på sina attacker, men det är huvudsakligen i sidled. När ett gäng flygande monster gör entré får jag därför byta till sköldbäraren vars attacker kan täcka bättre uppåt.

Spelet är utformat som ett plattformsspel med inslag av rollspel och uppdraget i varje nivå består av att på tid navigera sig genom labyrintliknande områden i jakt på en teleport till nästa område eller boss. På vägen stöter du på horder med fiender som du avverkar för att få stora mängder skatter och föremål. Om du slåss effektivt belönas du med något som heter fever mode, en effekt som ger dig odödlighet och extra skatter under en kort stund.

Under striderna är det viktigt att nyttja sina karaktärers förmågor samtidigt som du  måste hålla koll på att gruppen håller ihop. Detta då vissa attacker som träffar en kan ”slå loss” en karaktär ur den mänskliga totempålen, vilket gör att de hjälplöst ligger på backen i väntan på att bli upplockade. Lyckas du inte hämta upp dem har du i praktiken ett liv färre och dessutom försämrade förutsättningar när det kommer till både attack- och rörelsemönster. 

I slutet av varje nivå finns en boss och när du har besegrat den får du ett omdöme över din insats som även det påverkar din belöning. Tiden mellan varje nivå spenderar du i den lilla byn där du kan köpa ny utrustning, rekrytera nya figurer eller helt enkelt njuta av den mysiga miljön. Utrustningssystemet är utformat så att varje föremål har ett specifikt siffervärde som representerar det föremålets styrka eller effektivitet.

Din grupp med karaktärer kan bära utrustning för ett sammanlagt värde som inte får överstiga en viss nivå. I början av spelet får jag exempelvis använda utrustning till ett värde av 20 poäng. När jag ganska tidigt hittar ett vapen till min sköldbärare som tar upp 4 av de 20 poängen får jag överväga att minska på någon annan karaktärs utrustning. Det hela blir därför en fin balansgång. 

Lapis X Labyrinth är ett spel jag som vill beskriva som lagom i en väldigt positiv bemärkelse. Det är lättöverskådligt utan att vara för simpelt, har en svårighetsgrad som stiger i bra tempo, och det bjuder på snabba och intensiva nivåer utan att bli enformigt.

Kontrollerna är tajta och det är en fröjd att skutta runt i de vältecknade miljöerna medan gruppen delar ut stryk åt alla håll. Det kan bli lite rörigt på skärmen med alla fiender, ädelstenar och attacker när striderna är som intensivast, men i slutändan är det ett välgjort, charmigt och trevligt litet spel som jag definitivt rekommenderar.