Recension: King’s Quest: Rubble Without a Cause [PS4]

King’s Quest gjorde sitt återtåg till spelvärlden förra sommaren med den första delen i en serie med fem spel. Med det första kapitlet – King’s Quest: A Knight to Remember (8/10) – bevisade utvecklarna på The Odd Gentlemen att det fortfarande finns sagor att berätta i det klassiska äventyrsuniversumet, och i och med att PlayStation Plus-användare fick det avsnittet utan extra kostnad banade det väg för serien på ett ypperligt sätt.

Nu fortsätter berättelsen med King’s Quest: Rubble Without a Cause, som dessvärre inte riktigt håller fanan lika högt.

Vi kan börja med det viktigaste, nämligen att det andra kapitlet är helt olikt det första. A Knight to Remember kretsade kring huvudpersonen Grahams tafatta försök att visa prov på sitt hjältemod, och berättelsen var varierad, lite spännande och bitvis riktigt rolig. Och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att denna del i princip endast handlar om en enskild händelse – ett rymningsförsök – där du måste rädda så många andra medfångar som möjligt.

Detta kan göras på flera olika sätt, och när du gör vissa val kommer andra möjligheter att gå förlorade. Det är något som jag verkligen har uppskattat med serien, men i detta fall görs det väldigt grovhugget. Jag kan uppskatta den snedvridna logiken som vissa äventyrsspel har, men den brukar inte leda till så abrupta ändringar i handlingen som i detta spel. Det var omöjligt att förutspå vissa saker som hände, och när de väl hade inträffat påverkade de huvudberättelsen för hela spelsessionen. Faktum är att jag fick spela om kapitlet hela tre gånger för att komma fram till det mest önskvärda slutet, vilket kändes ganska irriterande. Nu är det här ett väldigt kort kapitel som var avklarat på några få timmar, så det var väl lite tur i oturen.

Jag hoppas verkligen att nästa kapitel håller högre kvalitet, då jag uppskattar metaberättelsen där en gammal kung Graham berättar om spelet för sina barnbarn. De delarna är fenomenala, och jag ser fram emot att se mer av dem. Förhoppningsvis skärper The Odd Gentlemen till sig, för det känns lite snopet att behöva vänta i ett halvår på att få en så här urvattnad upplevelse.