Recension: King’s Quest: A Knight to Remember [PS4]

Det har gått mer än 30 år sedan det första King’s Quest-spelet släpptes, och nu är Sierra tillbaka med King’s Quest: A Knight to Remember för en ny generation spelare.

Under Sierras glansdagar på 80-talet var de överlägset störst på äventyrsspelsmarknaden, men i början av 90-talet fanns det två grupperingar. På samma sätt som att du fick välja mellan hårdrock och synth eller Amiga och Atari gällde det att ta ställning; föredrog du veteranen Sierras oförlåtliga och ibland svårbegripliga problemlösningar eller föll du för de komiska och lättillgängliga spelen från Lucasfilm Games? Skillnaden var milsvid och det gällde att välja sida!

Trots att jag faktiskt klarade det första King’s Quest så valde jag Lucasfilm Games, främst på grund av humorn i deras Monkey Island-spel. Men det var då.

Numera följer de flesta äventyrsspel samma mönster; om du dör behöver du bara spela om en liten del av spelet och problemlösningsdelarna är inte särskilt avancerade. Dessutom är det berättelsen som spelar huvudrollen i denna upplaga, och det märks att utvecklarna The Odd Gentlemen har inspirerats av moderna äventyrsspel.

Själva handlingen har lånat element från de gamla spelen i serien, och utspelas i fem kapitel. A Knight to Remember är den första delen och här spelar du den gamle kungen Graham som berättar sagor om sina äventyr i kungariket Daventry för sitt barnbarn Gwendolyn. Det första kapitlet är en slags prolog där vi får återuppleva hans resa till tronen, och upplägget är otroligt charmigt.

Spelet är inte svårt på långa vägar, och du uppmuntras ständigt att ta dig vidare med hjälp av fåniga problemlösningar. Om du skulle dö kommer gamle Graham att säga att det bara var på skoj, och så får du försöka igen. Det finns dessutom flera sätt att lösa de olika pusslen i spelet, och de flesta går ut på att du använder dina prylar på personer och platser runt om i världen. Utvecklarna har sagt att dina beslut kommer att påverka spelets handling, men om det kommer att leda till olikheter i kommande kapitel återstår att se.

Men det är inte så viktigt, utan det som faktiskt räknas är om det är roligt att spela. Och nyversionen av King’s Quest är en hjärtvärmande historia. Lustigt nog påminner det en hel del om det utmärkta Tales of Monkey Island – Telltale Games fortsättning på LucasArts klassiska serie som släpptes 2009. Dialogen fick faktiskt mig att skratta till ett par gånger, och även om de flesta karaktärer kändes som parodier från andra fantasyberättelser lyckades spelet ändå hålla tonen utan att kännas alltför larvig.

Grillat är godast.

Mina enda riktiga invändning är det långsamma tempot. Graham kan inte springa, bara gå i halvmaklig takt. Inte heller kan han hoppa över dialog, så om du vill prata med andra karaktärer och ta reda på allt de har att säga kommer du att få höra den sista delen en andra gång. Varje gång. Det är onödiga missar, och jag hoppas att de ändrar detta under de kommande äventyren.

Det är svårt att säga om det är värt att betala 359 kronor för alla kapitel, men det första är helt klart värt sina 91 kronor. Det finns ännu ingen information om när de resterande delarna ska släppas men förhoppningsvis kommer nästa del inom kort, för såna här korta äventyr tjänar på att upplevas nära inpå varandra.

För övrigt valde jag synth och Amiga på den tiden, och det står jag fortfarande för. Däremot kanske jag byter till Sierra trots allt.