Recension: Karma: The Dark World [PS5]

Daniel McGovern har inte världens mest glamorösa jobb. Han är nämligen en Roam-agent och skickas ofta ut på uppdrag från tankebyrån för att undersöka brott mot den allmänna ordningen, eller illojalt beteende mot staten eller företaget Leviathan. För det mesta går det rätt enkelt – en brottsplatsundersökning eller ett förhör brukar räcka, men ibland krävs det lite mer och då får Daniel helt enkelt ta och dyka in i den misstänktas huvud och undersöka deras minnen.

Året är 1984 och stora delar av Europa kontrolleras av en totalitär regim, eller snarare det gigantiska företaget Leviathan Corporation. Dels sker det mycket forskning i deras Winston-institut, men befolkningen kontrolleras också väldigt hårt av företagets tankebyrå. Om det låter som uppenbara nickningar till George Orwell och hans bok 1984 så är det väldigt medvetet. Boken i sig dyker nämligen upp i ett par bokhyllor i Karma: The Dark World.

Daniel dras in i ett fall där Sean, en anställd vid Winston-institutet, misstänks ha stulit och sålt av företagshemligheter till en främmande makt, men Sean hävdar naturligtvis att han är oskyldig trots att bevis hittades inlåst i hans skrivbord. Sagt och gjort, Daniel får damma av hjälmen som låter honom dyka in i andras minnen och försöka reda ut vad som egentligen hänt.

En av de större tekniska framstegen Leviathan Corporation gjort genom åren är just att hantera, lagra och manipulera minnen, och där är tankebyråns arbete oerhört vitalt. Att gräva i andras minnen är naturligtvis riskabelt – det finns alltid en risk att undersökaren fastnar, eller att den misstänkta spjärnar emot. Och vem vet egentligen vad för märkliga saker som döljer sig i andra människors hjärnor? 

Nu är Daniel en väldigt van utredare, så hans undersökning av Seans minnen går relativt smärtfritt, men allt är kanske inte riktigt som det verkar. Och de närmast drömlika minnesvärldarna han får uppleva kanske inte helt reflekterar verkligheten eller sanningen. Men beror det kanske på att Sean har varit en duktig arbetare och konsumerat drycken som Leviathan hävdar ökar produktiviteten, eller har den möjligtvis ett par oönskade bieffekter också?

Ju mer jag utforskar Sean och en annan misstänkts minnen, desto mer börjar jag kunna nysta upp Karmas handling och kanske förstå vad det är Leviathan Corporation håller på med i jakten på kontroll och deras försök att skapa en perfekt värld med lugna, fogliga invånare.

Bortsett från de uppenbara influenserna från George Orwell så kan jag ana att utvecklarna hos Pollard Studio har spelat ett par av Bloober Teams mer surrealistiska verk – jag kan nämligen ana viss inspiration från science fiction-spelet Observer men även lite små nickningar till Layers of Fear. Nu är Karma: The Dark World inte i närheten av lika läskigt, men i hur världen kan förändras och du aldrig är säker på om miljöerna runt dig kommer förändras från moment till moment.

Karma: The Dark World lyckas väldigt väl med att förmedla en oerhört välskriven berättelse i en skickligt skildrad totalitär mardrömsvärld. Karaktärerna jag stöter på känns oerhört mänskliga och levande, men tempot i spelet vacklar bitvis lite och vissa monologer som är menade att förklara viktiga handlingar är lite för onödigt långdragna. Men det finns helt klart ögonblick i Karma: The Dark World jag kommer komma ihåg väldigt länge.