Recension: Inkulinati [PS4, PS5]

Spel inspirerade av medeltida prosa, illustrationer och humor verkar vara på uppsving på sistone. Dels fick vi det surrealistiska äventyret The Procession to Calvary (8/10) för ett par år sedan, men även mordmysteriet Pentiment från Obsidian Entertainment. Någonstans mittemellan dessa ytterligheter finner vi Inkulinati, ett spel där munkar och nunnor slåss mot varandra med hjälp av små finurliga kreatur de ritat i marginalerna av böcker och manuskript.

Med hjälp av levande bläck och snudd på obegränsad kunskap höll en mystisk gruppering oerhört inflytande över världen under medeltiden. De kallade sig själva för Inkulinati och när de inte översatte eller skrev viktiga manuskript duellerade de sinsemellan om mer makt och kunskap. Duellerna utspelade sig i marginalerna av de verk de framställde, och deras huvudsakliga vapen var fjäderpennor och magiska varelser.

Mitt mål är såklart att infiltrera och bekämpa denna ordens olika stormästare, för att själv bli upplyst och få mer kunskap, makt och rikedom. Sagt och gjort – efter att ha fått lära mig grunderna i tecknande och taktiskt stridande börjar min resa. 

Spelidén är till en början rätt enkel – jag samlar på mig bläck för att kunna rita och placera ut kreatur på ett bokuppslag som föreställer en scen. Oftast är mitt mål att antingen bekämpa min motståndare (eller putta den utanför boksidan), eller nedlägga alla fiender. De djur jag kan rita ut har alla sina för- och nackdelar. Pilbågsbestyckade kaniner har bra räckvidd, men tål inte så mycket stryk. De spjutbärande hundarna är kanske inte jättesnabba, men slår hårt. Ju längre in i spelet jag kommer, desto fler valmöjligheter får jag i de djur jag kan använda, eller specialförmågor jag kan aktivera. Men jag är begränsad till ett visst antal olika truppslag, och alla kostar olika mycket bläck, så det blir lite av ett taktiskt avgörande vilka jag vill ha med mig in i en strid. 

Inkulinati bjuder på ett par olika spellägen. Dels en rätt så matig kampanj, men även ett par flerspelarlägen – antingen lokalt eller via nätet, samt en rejäl hög med pusselutmaningar. Kampanjläget utgår från en karta där jag behöver klara ett antal dueller, besöka värdshus för att låta mina djur vila, eller köpa på mig nya truppslag eller specialkrafter. Det är snarlikt vissa kortbaserade roguelikes, i det att jag kan bibehålla vissa saker även om mitt försök att vinna misslyckas. 

Utmaningarna fungerar till lika del som en form av handledning till hur spelet, de olika truppslagen och specialförmågorna fungerar, men även som ordentliga gåtor. Det kan vara så enkelt som att bekämpa en fiende med kraftigt skadade trupper, där minsta felaktiga manöver innebär förlust, till väldigt kniviga situationer där ordentlig taktiskt planering krävs.

Det är svårt att inte falla pladask för Inkulinatis charm – allt från de fantasifulla stridstrupperna, deras animationer och humorn är verkligen i toppklass. Det blir aldrig tröttsamt att försätta motståndarkreatur i ett stadie av illamående genom att fisa på dem, eller använda mina specialförmågor på kreativa sätt.