Recension: Infamous: First Light [PS4]

Tidigare i år när Sony-fansen törstade efter en titel som verkligen visade vad PlayStation 4 kan gå för släppte Sucker Punch flaggskeppstiteln Infamous: Second Son (7/10). Även om detta tredje spel i serien inte nådde upp till höjderna av de tidigare gillar jag många aspekter av spelet, och det håller dessutom toppklass på den visuella fronten.

När det nu är dags för expansion Infamous: First Light gläds jag åt att Fetch – en av de mer intressanta karaktärerna från grundspelet – får huvudrollen och att jag får fördjupa mig i hennes brokiga bakgrundshistoria. Problemet är bara att fördjupandet är ganska sparsmakat.

Berättelsen utspelar sig innan huvudspelet och börjar med att Fetch sitter fängslad i det Guantanamo Bay-liknande Curdun Cay och blir utfrågad om sin bakgrund. Handlingen hoppar då tillbaka ytterligare två år i tiden och det är huvudsakligen i den tidsperioden som First Light utspelar sig.

Fetch och hennes bror Brent har lämnat familj och vänner bakom sig eftersom deras föräldrar inte kan acceptera att Fetch har sina speciella neonkrafter. De livnär sig på mer eller mindre skumma affärer och har ett sista stort jobb på gång innan de kan försvinna från Seattle och leva på egna villkor. Självklart går detta jobb väldigt snett och ryska maffian lägger vantarna på Brent och håller honom gisslan.

Lyckligtvis stöter Fetch på Shane, som är en av Brents kontakter, och han försöker hjälpa henne ur denna situation. Detta gör han samtidigt som han fäller korkade kommentarer som nästan samtliga har sexuella anspelningar och det blir väldigt enformigt i längden. Det verkar till och med vara så att författarna själva tyckte det var lite väl mycket eftersom Fetch har en replik som anmärker på hur Shane ena sekunden är ett svin men andra sekunden är hjälpsam.

När det kommer till själva spelandet känns mycket bekant från Infamous: Second Son, men det finns en del begränsningar. Eftersom Fetch till skillnad från Delsin inte har förmågan att absorbera andras krafter har du enbart neonkrafterna att leka med. Det gör dock inte mig något eftersom jag föredrog att använda dem i huvudspelet ändå.

Expansionen är dessutom begränsad till ytan, och utspelar sig endast på en av öarna, men det känns ändå tillräckligt med tanke på den relativt korta berättelsen. Det finns även några nya sidouppdrag men ingenting som riktigt sticker ut, utan det känns som anpassade variationer på befintliga uppdragstyper.

Något jag saknar är de goda och onda besluten som serien har gjort sig känd för. Det finns ingen moralmekanik överhuvudtaget i First Light, vilket jag delvis kan förstå med tanke på att spelkaraktären till viss del är förutbestämd eftersom detta utspelar sig innan Infamous: Second Son.

Ett av de lite mer märkliga tillskotten i Infamous: First Light är arenastrider som sätter spelaren i en sorts simulation där successivt svårare vågor av fiender försöker ha ihjäl dig. Dina resultat kan sedan jämföras på topplistor och du kan få uppgraderingspoäng att investera i dina färdigheter, men hela läget känns väldigt oinspirerat och som en utfyllnad av den drygt två timmar långa kampanj som expansionen har.

Som jag nämnde tidigare såg jag fram emot att lära känna Fetch bättre, men tråkigt nog går inte Sucker Punch på djupet när det kommer till de aspekter av karaktären som gör henne intressant. Hon har en bakgrund som drogmissbrukare och hemlös, men detta nämns bara kort för att sedan byta till en situation där du kan skjuta fler fiender. Det gör att hon förblir en ganska anonym karaktär som jag vill veta mer om, och det är ett misslyckande från utvecklarnas sida som inte verkar förstå varför fansen gillar henne i huvudspelet.