Recension: I Saw Black Clouds [PS4]

Kristina återvänder hem till den lilla sömniga småstaden hon kom ifrån efter att en av hennes äldsta vänner plötsligt dött. Efter att ha besökt begravningen så börjar hon leta efter svar. Vad hände med Emily? 

I Saw Black Clouds är det senaste spelet från utgivaren Wales Interactive, som kanske mest är kända för sina interaktiva filmer – The Bunker (8/10), The Complex (9/10) och The Infections Madness of Dr Dekker (7/10) till exempel. Det här är dock från en helt ny utvecklare inom genren som tidigare bara arbetat med film.

Jag hade inte rört genren FMV-spel (Full Motion Video) sedan det glada 90-talet, men eftersom jag gillar mörka, skräckspel så hoppade jag till direkt när jag såg första trailern för I Saw Black Clouds. Jag passade på att lära känna genren lite mer genom att störtdyka ned i Wales Interactives tidigare spel – och föll pladask för berättartekniken och interaktiviteten i de cinematiska upplevelserna som spelen är. 

I Saw Black Clouds är utan tvekan mörkare, dystrare och mer introvert än The Complex och The Bunker, men upplägget påminner mycket om dessa två. Jag presenteras titt som tätt för valmöjligheter i hur jag vill att Kristina ska reagera på en given situation, och beroende på mina val drar handlingen vidare baserat på detta. 

Hur jag beter mig påverkar dels hur Kristina mår, men även hur andra personer uppfattar henne. Är jag iskall mot min vän kanske hon blir mindre intresserad av att hjälpa mig senare. Att behöva hålla mitt uppförande i åtanke blir en väldigt intressant spelmekanik och hjälper till att grunda karaktärerna.

Allt är kanske inte helt rätt i den lilla småstaden som är lite i chock efter Emilys död, men genom att prata med byborna börjar Kristina nysta upp vad som hänt. Allt är inte helt svart eller vitt, och det är en komplex väv av händelser, karaktärer och mystik som ligger i bakgrunden. Det går bland annat rykten om att staden är hemsökt av ett spöke och ett par personer har mystiskt försvunnit.

Beroende på mina val förgrenas storyn ut i ett par helt fantastiskt täta och intressanta spår, som till synes kan ses som helt fristående. Men är de verkligen det? Det låter jag vara osagt. Det är svårt att förklara exakt vad I Saw Black Clouds handlar om utöver Kristinas jakt på en sanning, eftersom sanningen blir lite diffus och beror väldigt mycket på ens egna val.

I Saw Black Clouds är svårt att lägga ifrån sig, precis som det kan vara svårt att pausa en riktigt bra thriller. När jag hade sett det första slutet startade jag direkt en ny genomspelning för att se om handlingen kunde förgrena sig på andra sätt, och på den resan är jag fortfarande. Enligt spelets egna mätare har jag inte sett allt som I Saw Black Clouds har att erbjuda, jag behöver bara klura ut hur jag ska kunna hitta dit. 

Att Ghost Dog Films tidigare arbetat med stämningsfulla skräckfilmer märks rejält – miljöerna, klippningen och de cinematiska greppen som används är alla väldigt effektfulla och det känns som en tight psykologisk skräckfilm i spelbar form. Skådespelarna är alla i toppform i sina scener och blåser liv i sina karaktärer. 

I Saw Black Clouds är ett mörkt, stämningsfullt och mystiskt mästerverk. Valen jag ställs framför känns ofta som de bär en rejäl tyngd och vissa sidospår i handlingen är direkt obehagliga, men för de som är redo för ett mörkare och mer emotionellt komplext spel i samma stil som The Complex eller The Bunker så är I Saw Black Clouds ett givet val.