Recension: I am Bread [PS4]

När Bossa Studios lämnat galenskaperna i operationsrummet bakom sig, frågade sig nog resten av världen vad dessa knäppgökar skulle fortsätta med. Blir det en uppföljare till Surgeon Simulator: Anniversary Edition (7/10), ett onlinerollspel eller en skruvad variant av The Sims? Självklart är alla dessa alternativ alldeles för vettiga, utvecklarstudion från England fokuserar istället på något helt annat: bröd!

I am Bread heter denna skapelse som visar sig prova mitt tålamod ordentligt, dock inte på samma fumliga sätt som mina äventyr med den enhänta kirurgen Nigel. Här utmanas jag istället av min hjärnas oförmåga att vänja sig vid snabba byten mellan höger och vänster hands koordinationsförmåga.

Efter att ha jäst ett tag framför startskärmen beslutar jag mig för att starta mitt uppdrag – lite råg i ryggen har jag väl? Jag börjar den första nivån genom att bryta mig loss från min familj – limpan som jag kallar den. Jag är själv nu, ensam på ett högt bord med långa ben. Nedanför mig väntar den smutsiga heltäckningsmattan som verkar locka på mig med sina dammtussar och smutsiga partiklar. Jag vet att varje besudling av mitt yttre gör mig mindre ätbar och om jag är oätbar är det slut med mig.

Långt bort i fjärran ser jag målet med min resa – en brödrost som skickar ut signaler av värme till mig; kom och rosta dig här! Jag påbörjar min mödosamma men upplyftande resa mot brödets nirvana – att bli rostad, på båda sidorna!

En nyskuren brödskivas värsta fiender: insekter, smuts och torn av träklossar!

Till en början är I am Bread relativt förlåtande och lärande – jag kan finjustera min position genom att använda vänster styrspak och jag kan gripa tag i saker genom att använda L1, L2, R1 och R2. Genom att styra min brödskivas vikt kan jag även kombinera fasthållandet med kraft framåt; den ställer sig upp, tippar över och landar mjukt på bordet.

Nu ligger dock min brödskiva på andra hållet vilket innebär att om jag vill fortsätta resan, behöver jag växla fasthållningspunkter till L2 och R2 under tiden jag färdas. Ganska snart vänjer jag mig vid alternerandet av pek- och lång-fingertryckande. Min vita brödskiva sätter bra fart mot målet!

Hörnen som jag använder för att gripa tag i saker och ta mig framåt fungerar individuellt och det krävs en hel del övning när det gäller klättring på väggar. Golvet vill jag hålla mig så långt borta från som möjligt eftersom det är smutsigt och det är här jag känner att utmaningen börjar stiga brant.

Varje gång jag håller fast i något måste jag även ha klart för mig vilket eller vilka hörn av mackan som jag fastnat med. Ena gången är det det vänstra, övre hörnet jag håller fast mig med, andra gången kan det vara det högra, under hörnet. Med min DualShock 4 i handen konstaterar jag snabbt att det krävs en hel del träning för att få min hjärna att greppa de snabba svängningarna i spelet.

Frukta baguetten! Stenhård skorpa, mjukt inre…

Efter att ha bemästrat några nivåer och förundrats över utvecklarnas kreativitet, beslutar jag mig för att prova de övriga spellägena. Varje brödsort har sin styrka och sitt eget spelsätt – där rostbrödet briljerar i klibbighet och förmågan att klättra, visar exempelvis bagelbrödet sig på styva linan när det kommer till rullande race. För att hedra galenskaperna från kirurgsimulatorn finns även ett destruktionsläge där jag tar en baguette till hjälp för att skapa så mycket förödelse som möjligt och givetvis kan jag också få flyta omkring i en gravitationslös miljö.

I am Bread är inte ett spel som är speciellt trevligt att sitta långa stunder med för att komma så långt som möjligt – mängden omstarter som krävs innan jag hittar rätt väg är helt enkelt för många för att det ska vara kul. Däremot finner jag ett stort nöje i att bara utforska miljöerna, hitta genvägar och optimera färdvägen till målet. Om du gillar spel där du kan sitta en halvtimme i taget för att strula omkring eller bara larva dig, är detta ett bra köp. Söker du däremot meningen med livet och tänker skrapa upp varenda smula av berättelsen, då finns det många andra alternativ som inte inkluderar formfranska.