Recension: Hyperdimension Neptunia U: Action Unleashed [Vita]

Om det är ett företag som både vågar ta ut svängarna men samtidigt vägrar att släppa taget om sargen, då är det Compile Heart. De bjuder trogna fans på ett grundläggande upplägg som inte förändras nämnvärt mellan iterationerna; Hyperdimension Neptunia-serien, Omega Quintet(5/10) och Fairy Fencer F (8/10) följer alla detta strama ramverk.

Ibland svänger utvecklaren dock till det och formligen exploderar i nytänk och annorlunda idéer där spelglädje och kvalitet varierar stort. Hyperdimension Neptunia: Producing Perfection (3/10) var i det närmaste en dikeskörning och därför var det väldigt spännande att se vad Hyperdimension Neptunia U: Action Unleashed skulle bjuda på!

Våra fyra hjältegudinnor och deras yngre motsvarigheter (CPU-kandidater) har det lite tråkigt i världen Gamindustri. Det finns inte längre några mörka krafter som hotar mänsklighetens existens och därför är dagarna fyllda av lättja och lojhet. I mediavärlden står det mesta still också; om inga stora slag mot onda monster utkämpas, blir det tomt i tidningarna. Journalisterna Dengekiko och Famitsu har det svårt eftersom det inte finns något att skriva om och därför beslutar de sig för att följa Neptune, Noire, Blanc och Vert i ett försök att hitta äventyr.

Utvecklartrion har beslutat sig för att slänga det turordningsbaserade stridssystemet i bagaget och ersätta det med snabb hack ’n’ slash, ett rejält steg åt sidan för spelserien. Compile Heart fattar ratten, Tamsoft tar befälet över gas- och broms-pedaler och Idea Factory sköter vindrutetorkarna samt tutan; nu blir det åka av! Just det, spänn fast säkerhetsbältet…

Nepgear…en robot? Manga? Kläder som går i bitar? Va…är det här spelet från japan?

Även om de flesta onda varelser har blivit utplånade så finns det fortfarande gott om fiender i de nivåer som presenteras för gruppen av hjältinnor. Faktum är att det formligen svämmar över! Speltypen som Hyperdimension Neptunia lånar ingredienser från kallas Musou (taget från Dynasty Warriors-seriens japanska namn Shin Sangokumusou) och innebär att spelaren får slåss mot väldiga massor av motståndare. Det är inte ovanligt att jag avslutar nivåer med över 500 fiender nedgjorda och faktum är att detta avskalade spelläget känns fräscht. Det finns inga svåra kombinationer att lära sig och det enda som jag upplevde som problematiskt var kramp i fingrarna emellanåt.

Hyperdimension-serien har alltid innehållit humoristiska reflektioner när det kommer till spelindustrin och Action Unleashed är inget undantag. Den här gången lånas mekaniken med kläder som går sönder om karaktärerna tar för mycket skada (Senran Kagura, Omega Quintet mfl), dock med glimten i ögat. Belöningen för att få mycket stryk och trasiga kläder är att karaktären får lägre försvar men ger mycket högre skada och har lättare att landa kritiska träffar. När jag lärt mig att undvika fiendeattacker väljer jag ofta kläder som redan är trasiga för att kunna nedgöra fienderna snabbare.

Berättelsen i spelet är tunnare än i de vanliga Hyperdimension Neptunia-spelen men tack vare introduktionen av journalisterna känns äventyret trevligt ändå. Efter avklarade uppdrag händer det ibland att Dengekiko eller Famitsu dyker upp i rutan och glättigt kommenterar händelserna, ofta ackompanjerat av pålagda applåder.

Nu ska vi se… 500 fiender ska jag förgöra men vad var jag på nu? 324 eller 325?

Uppdragen är utspridda över ett fåtal nivåer där storleken varierar mellan små arenabubblor till lite större områden med korridorer och flertalet rum. Ibland ska jag ha ihjäl 300 monster, ibland 500 och ibland ska en stor boss nedgöras, större variation är det oftast inte. Därför är det trevligt att det emellanåt introduceras mystiska uppdrag där det inte står helt klart vad som behöver göras för att lyckas i stridsarenan och där jag behöver känna mig fram och testa olika tillvägagångssätt.

Överlag känner jag igen mig i Hyperdimension Neptunia U: Action Unleashed; menyvalen är de samma, världen känns bekant och karaktärerna känner jag till väl. Det är en uppfräschande spelstil som introduceras serien, en för mig helt oväntad vändning. Jag tycker väldigt bra om spelet och det enda som drar ned betyget är den repetitiva stridsmekaniken som inte bjuder på mycket variation. Jag saknar ibland också möjligheten att utrusta mina hjältinnor med nya vapen men det här är ju trots allt ett avskalat rollspel med mycket action, så låt gå för det då!