Recension: Hyperdimension Neptunia Re;Birth3: V Generation [Vita]

Nu är det dags igen! Ännu ett spel i Hyperdimension Neptunia-serien har fräschats upp för att släppas till PlayStation Vita och turen har nu kommit till det snart tre år gamla Hyperdimension Neptunia Victory som ursprungligen släpptes till PlayStation 3. Utvecklartrion Idea Factory, Compile Heart och Felistella lägger till några specialtecken i titeln, adderar några nya minispel och små förbättringar i mekaniken för att välsigna oss törstande rollspelsfanatiker med fäbless för repetition och flickor med lila hår.

Arfoire, spelseriens huvudsakliga antagonist, är fortfarande besegrad och livet för CPU-gudinnorna Neptune, Blanc, Noire och Vert ter sig simpelt och lite tråkigt. Upplägget känns igen från Hyperdimension Neptunia U: Action Unleashed (7/10) där det bara finns mindre hotfulla monster att kämpa mot. I början av spelet känns allting enkelt och vardagligt men plötsligt händer något helt oväntat.

1999, 2099, 1989, jag bryr mig inte om siffror – snart ska jag landa hårt i huvudet på dig!

Som av en slump möter Neptune en märklig person som verkar vara besatt av något eller någon och det dröjer inte länge förrän vår mäktiga CPU blir teleporterad till en annan dimension. Som en fallande stjärna drattar Neptune ner i ett alternativt Gamindustri där året är 1989 och där CPU-gudinnorna ännu är lätträknade.

Efter att ha hittat några nya vänner samt återförenats med 80-talsversionen av Noire, sätter äventyret igång på riktigt. Spelupplägget känner jag igen väldigt väl från Hyperdimension Neptunia Re;Birth2: Sisters Generation (7/10) – det har samma självironi, samma struktur på uppdragen och samma överblick på världen. Utvecklarna verkar leva efter mottot ”laga inte det som inte är trasigt”, och jag kan bara nicka och hålla med för här trivs jag bra från första stund.

Under de första timmarna känns det som att jag har bra koll på fiender, stridskombinationer och karaktärer men för varje nytt menyval jag vågar kika in i, öppnas nya möjligheter. Hyperdimension Neptunia Re;Birth3: V Generation ökar djupet i striderna genom att lägga till längre kombinationer och större valfrihet. Jag känner mig riktigt stolt när jag har finslipat Neptunes kombinationsattacker för första gången och lyckas landa en riktigt mördande serie slag på min fiende.

Stellas utforskning är tillbaka och det här spelsegmentet, där jag kan sända iväg utvecklaren Fellistellas maskot, är nu ordentligt uppgraderat. Liksom föregående spel handlar det om planering snarare än interaktivitet: välj utrustning och hur många våningar i ”Neptral Tower” du vågar låta henne klättra. Om Stella överlever äventyret tar hon med sig mängder av föremål som antingen gagnar Neptune och hennes gäng, eller är till nytta i fortsatt tornklättring.

Snart visar det sig att det finns inte bara en, utan sju antagonister i världen. De kallar sig ”The Seven Sages” och en av medlemmarna påminner kusligt mycket om den yttersta fienden: Arfoire. Till en början kan jag bara urskilja mina fienders silhuetter men en efter en avslöjas deras identiteter och jag blir mer och mer säker på att de leds av den elakaste av elaka.

Berättelsen är precis som förut lagom djup samtidigt som den är noggrann med att inte ta sig själv på för stort allvar. Det finns fortfarande gott om självironi och hårda men kärleksfulla sparkar till spelindustrin. Vid ett flertal gånger upptäcker jag att jag sitter och fnissar åt skämt som är så tydligt riktade till målgruppen av rollspelentusiaster av den japanska skolan.

Kupo? Kitty? I min värld får du stryk oavsett hur söt du är. Du har dessutom vingar, det vet du va?

Om det är något som jag verkligen ogillar med spelet och serien överlag, då är det de engelska (eller amerikanska) röstskådespelarna. Som recensent har jag endast kunnat få de amerikanska rösterna i spelet då det japanska tilläggspaketet (vilket är gratis) inte släpptes förrän i samband med spelsläppet. Efter ungefär tio timmar med de västerländska röstskådespelarna har jag stor lust att sluta spela; det finns tyvärr inte mycket känsla i insatserna men tack och lov blir det så mycket bättre nu när jag äntligen kan ladda ned originalspråket.

Hyperdimension Neptunia Re;Birth3: V Generation är inget hårdkokt japanskt rollspel, det är snarare en lockande introduktion till den sockersöta, lila-rosa animekryddade världen. Om du, liksom jag, har ett någorlunda öppet sinne för österländsk kultur och klarar balansgången mellan oskyldigt söta stora ögon och voloptuösa gudinnor, då tror jag att du kommer att trivas i den här dimensionen.

Om jordgubbssmakande tuggummi någonsin korsas med gigantiska stridsrobotar, strider om marknadsandelar och ondsinta konglomerat, då stavas framtiden helt klart Hyperdimension Neptunia. Faktum är att du borde uppskatta det, för det är faktiskt bra!