Recension: Homefront: The Revolution [PS4]

Jag har alltid tyckt om B-filmer och tycker att de har en naturlig plats bland storverken i min filmhylla. När den inledande filmsekvensen i Homefront: The Revolution startar, inser jag ganska snart att jag, förutom dålig filmsmak, även är en smula naiv. USA står på gränsen till totalt förfall och litar därför blint på vännerna i Nordkorea, som erbjuder teknik och pengar till den utarmade jätten.

Precis när de stackars amerikanerna tror att räddningen är inom räckhåll, aktiveras dock ett elakt slags virus i alla teknikprylar som tagits emot av de asiatiska räddarna. All elektronisk utrustning slås ut och nationen som en gång började resa sig igen, faller ihop totalt. Än en gång träder Nordkorea in och erbjuder hjälp i form av soldater och förnödenheter som ska hjälpa medborgarna. Självklart är allt en listigt iscensatt kupp, nordkoreanerna är inte alls några vänner; de visar sitt rätta jag och invaderar samt försätter snabbt USA i förtryck. B-filmsälskaren inom mig gnuggar händerna och gillar skarpt berättelsen, dum som den är.

Min karaktär Ethan Brady, är medlem i motståndsrörelsen och har beslutat sig för att hjälpa dem att återta den, en gång så mäktiga nationen. Det enda sättet verkar vara att återfinna samt frita den legendariske Benjamin Walker, som i början av spelet räddar spelets protagonist men själv blir tillfångatagen.

Självklart kan du använda armborst med stålpilar för att bekämpa Nordkorea!

Det pågår en ständig kamp på gatorna i Philadelphia och för att kväsa invasionen behöver Brady återta viktiga delar av kartan för att eliminera de onda KPA-soldaterna. Hela tiden drivs berättelsen vidare av det till synes eviga letandet efter Walker och till en början njuter jag totalt då jag smyger förbi fiendesoldater, eller när jag lyckas nedgöra en mindre patrull med de fåtal vapen jag har till förfogande.

Ju fler fientliga utposter jag erövrar, desto mer pengar och utmärkelser erhåller jag. Pengarna används till uppgradering av vapen, inköp av kroppsskydd och självklart de helande medicinpaketen – de går åt som smör i solsken. När jag för första gången har pengar att uppgradera mitt vapen, blir jag imponerad eftersom min karaktär plockar isär vapnet framför ögonen på mig och bygger ihop något helt nytt. Det ser riktigt snyggt och häftigt ut, jag kan inte minnas att jag har njutit så mycket av att uppgradera min utrustning tidigare som jag gör i Homefront: The Revolution.

Helhetsupplevelsen av spelet känns realistisk, eftersom min karaktär inte tål speciellt många träffar innan han hamnar i en livlös hög på marken. Det gäller att hela tiden analysera miljöer och fiendernas positioner samt patrullvägar, annars riskerar jag att stövla in i en strid som Brady inte kommer levande ur.

Ganska ofta händer det tyvärr att bilduppdateringen sjunker till nivåer som till och med jag uppmärksammar, även om jag inte är speciellt känslig inom det området. Varje gång spelet sparar framgången automatiskt, stannar dessutom allting upp under några sekunder. Som van Fallout- och Elder Scrolls-spelare är jag van vid spontana stopp, men i en del av situationerna i detta spel, är utfallet tyvärr fatalt eftersom detta kan inträffa mitt i en eldstrid.

Har du tråkigt i Philadelphia, kan du alltid hoppa på en motorcykel och lära dig nya tricks!

Dålig bilduppdatering och irriterande stopp i spelet hindrar dock inte mig från att trivas ordentligt i miljöerna och av spelet överlag, tills jag en kväll sätter mig ned för att fokusera min energi på att kämpa mig fram mot slutet av berättelsen. Jag startar upp spelet, väljer att ladda en av mina sparade filer och får sedan vänta mycket längre än tidigare. Det visar sig efter femton minuter att jag minsann inte alls ska spela vidare, eftersom spelet vägrar att starta upp över huvud taget.

Efter någon dag släpps en ny uppdatering som faktiskt ordnar upp mina problem med mina sparfiler. Jag får äntligen fortsätta sökandet efter Benjamin Walker, jag ska äntligen få anamma den patriotiska ådran och befria USA från denna hemska fiende! Problemet som uppstår nu är tyvärr att samtliga uppdragsmarkörer på kartan är som bortblåsta, det enda jag får se är en tom karta över områdena jag smyger runt i. Jag får inga indikationer på vart jag ska men efter ett tag hittar jag ett av mina mål i det nuvarande uppdraget och slutför det. Fortfarande ges inga indikationer på vart jag ska härnäst och jag tvingas att i blindo söka runt på kartan i flera timmar för att hitta de mål jag måste eliminera.

Jag tillbringar några timmar till i Philadelphia innan jag beslutar mig för att ge upp och invänta ytterligare uppdateringar. Det är verkligen synd att denna titel skeppades i skicket som erbjuds i dagsläget eftersom jag i början lutade åt ett ganska högt betyg. Idag blir min rekommendation att du ska vänta några uppdateringar till innan du ger spelet en chans. Jag tycker att Homefront: The Revolution har potential att bli en ganska trevlig upplevelse på sikt men just nu måste det bara bli spelbart.