Recension: Hitman III [PS5]

Sedan danska IO Interactive gjorde sin omstart av Hitman-serien 2016 har de lyckats blåsa nytt liv i det klassiska konceptet. Efter Hitman Absolution var det tydligt att det gamla receptet var i behov av en frisk fläkt, och när utvecklarna fokuserade på mer mångfacetterade sandlådor med många rörliga delar, slog de huvudet på spiken.

Inte nog med att spelet belönade fantasi och kreativitet med ofta underhållande och dråpliga sekvenser, utan det fanns även en ny och successivt mer fängslande berättelse som utvecklade sig i denna reboot-trilogi. Nu har vi kommit till slutspurten, och jag har själv suttit som på nålar för att se både de nya nivåerna och upplösningen på berättelsen.

Utan att gå in på alltför många detaljer som har avslöjats på vägen har nu Agent 47 tillsammans med Lucas Grey satt siktet på sina gemensamma fiender i den hemliga organisationen Providence. Dessa maktlystna människor som influerar hur världen rullar har alldeles för länge agerat utanför lagens gränser utan några konsekvenser, men Agent 47 är redo att applicera botemedlet.

Redan i första nivån finns det gyllene tillfället att radera ut de tre sista återstående personerna i ledningen eftersom alla ska delta på invigningen av en ny skyskrapa i Dubai. Det perfekta läget försvinner dock delvis när en av dem verkar få nys om dina planer och flyr i sin privata helikopter. Efter en Mission Impossible: Ghost Protocol-doftande inledning av uppdraget har du dock lyckats infiltrera festen för att radera ut de övriga två medlemmarna som fortfarande finns på plats. Det mordiska pusselspelet kan börja.

Det som Hitman-spelen står och faller med är i huvudsak nivådesignen och hur många alternativ som du erbjuds, och här kan jag säga att Hitman III bjuder på några av de starkaste bidragen som serien någonsin har haft. Inte nog med att allting är bländande vackert designat, utan den snudd på briljanta känslan för detaljer lyser igenom på alla fronter. I många fall är det endast din egen fantasi som är begränsningen till vad du kan åstadkomma i de scenarier du ställs inför, och jag upphör aldrig att förvånas av djupet nivåerna när jag fortsätter att gräva efter hemligheter.

I vanlig ordning finns det även en god portion humor i spelet, som annars hade varit väldigt dystert och mörkt med tanke på vad ditt mål är. Det finns gott om referenser från allt ifrån popkultur till extremt obskyra twitter-konversationer från spelmedia, och det känns heller aldrig felplacerat eller krystat. Det är en väldigt imponerande balansgång att vandra och utvecklarna har lyckats göra detta mästerligt under dessa tre senaste spel.

Ett av de stora problemen som föregångarna hade på PlayStation 4 var de ganska omfattande laddningstiderna. I ett spel som ofta kräver mycket laddande av sparfiler (åtminstone om du är lika klumpig som jag är) blir detta snabbt ett frustrationsmoment, och så småningom slutar du ta risker för att slippa ladda senaste sparfil igen. Jag kan med glädje meddela att dessa problem nu är som bortblåsta på PlayStation 5, och i princip alla laddningar går på 5–10 sekunder istället för närmare minuten.

Om du dessutom äger de tidigare två spelen har du möjlighet att importera både nivåerna och dina framsteg till Hitman III. De gamla nivåerna har dessutom putsats upp i konverteringen till nya spelmotorn och de ser därför bättre ut än någonsin tidigare. Utvecklarna har dessutom nämnt att ray tracing kommer att läggas till vid senare tillfälle för att göra dessa konstverk ännu snyggare.

Bortsett från en del krångel med importer och serveranslutningar under lanseringsveckan har jag svårt att finna svaga punkter i detta mästerverk. Även utan importen av tidigare nivåer är detta ett paket som erbjuder snudd på oändligt återspelningsvärde genom mångfalden i varje nivå. Om du inte har hoppat på tåget sedan serien startades om för några år sedan är det dags nu. Annars kommer du att missa denna rena uppvisning av mästerlig design.