Recension: Hidden Through Time 2: Myths & Magic [PS5]

Jag har alltid gillat utmaningar där du ska hitta dolda föremål, ända sedan de dök upp i barnböcker och serietidningar och genom genren med hidden objects-spel. Hidden Through Time 2: Myths & Magic renodlar det temat och låter miljöerna och banorna stå för berättelsedelen.

Här ska du finna gömda föremål eller levande ting i fyra olika miljöer som baserats på sagor och myter och allting sker i handtecknade banor som är sprängfyllda med detaljer.

Rent spelmekaniskt är det väldigt enkelt, du kan zooma, scrolla och klicka. Scenerna där du letar efter föremål är olika stora och har olika många mål. Varje mål har en mer eller mindre kryptisk ledtråd som kan få dig på rätt spår, som exempelvis att en padda kan ha en ledtråd om att den gillar dammar eller att ett bläckhorn med säkerhet togs till arbetsrummet. Varje bana har också två varianter som kan vara natt och dag eller två olika väder. Målen är uppdelade per version och några finns på båda.

Den genomgående stämningen är fantasy och nivåerna är uppdelade i fyra olika teman. Tusen och en natt bjuder på sagor kring Aladdin, Ali Baba och Sinbad. I grekisk mytologi möter du Herkules, tempel och mytologiska varelser. I det magiska 80-talet möts du av en knasig blandning av traditionellt 1980-tal och häxor, drakar och magiskolor. Slutligen i medeltiden bjuds du på klassiska medeltidsteman som kryddats upp med några fantasyinslag.

Några av prylarna du ska hitta är djävulusiskt utmanande, då byggnader kan ha flera våningar du kan leta i, och innehålla både luckor och andra saker du kan öppna som kistor och väskor. Som om inte det är nog är saker halvt dolda bakom föremål i omgivningen eller på ett vis där de smälter in i bakgrunden.

När du är klar med de medföljande banorna så finns en omfattande verktyg där du kan skapa egna alster och dela online med andra. Jag har inte gått på djupet men provade att skapa en enkel bana och gränssnittet är oväntat intuitivt även med handkontroll. Precis som väntat är majoriteten av onlinebanorna superenkla och avsedda för att så snabbt som möjligt få de tre associerade troféerna, men över tid borde kreativa själar kunna skapa både fantasifulla och utmanande alster.

Berättelseelementet består av en liten introduktion och sen är det banans innehåll som har en saga att förtälja. Det tillför ganska lite kontext, men de sprängfyllda banorna gör desto mer för stämningen. De handritade miljöerna påminner mig om en barnbok med skarpa konturer och bjärta färger. Musiken blir snabbt enformig och det här är definitivt ett spel där du kan lyssna på egen musik eller en podcast om du föredrar det.

Ett litet störningsmoment är de långa laddningstiderna där musiken hackar och stakar sig. Det är något som förhoppningsvis åtgärdas till releasen, men det ger mig känslan av en opolerad eller halvfärdig portering till PlayStation.

Överlag är det en kort, men mysig spelupplevelse som inte lämnar några bestående intryck. Jag har kul för stunden och plockar en tämligen enkel platinatrofé.