Recension: Hidden Agenda [PS4]

Det är sällan jag upplever spel som riktigt spännande eller läskiga. Jag får aldrig samma pirriga känsla när jag spelar skräckspel som när jag ser på en välgjord psykologisk thriller, då jag vet att det bara är att starta om från senaste kontrollpunkt om jag dör. Visst kan en väldigt svår boss eller en lång flerspelarsession mot jämnt motstånd få mig riktigt nervös, men den där uppjagande skräckkänslan av att en hemsk mördare gömmer sig i skuggan infinner sig sällan i mina spelupplevelser. Sedan släpptes Heavy Rain.

Där kunde ett felaktigt val eller ett missat knapptryck resultera i att karaktären jag kontrollerade dog, men utan att berättelsen började om. Simpla misstag kunde leda till att viktiga karaktärer försvann helt ur handlingen, vilket i sig ökade risken för att mördaren skulle lyckas med sin hemska plan och vara på fri fot i slutet av spelet. Jag satt som på nålar hela resan då jag visste att allt hängde på mig, och det fanns inget sätt att backa tiden för att reparera fatala misstag.

Samma pirriga nervositet infann sig senare även i Supermassive Games skräckspel Until Dawn (9/10), samma studio som nu ger sig på deckargenren i och med Hidden Agenda. Precis som i Heavy Rain riskerar jag att låta en seriemördare komma undan om jag inte är uppmärksam, samtidigt som jag hela tiden är på helspänn då karaktärer kan dö på grund av mina misstag.

Mordutredaren Becky och åklagaren Felicity är huvudpersonerna vi får följa i denna deckare

Hidden Agenda påminner förvisso mer om Beck-filmerna än När lammen tystnar, så förvänta dig ingen kuslig rysare. Men det är något väldigt kittlande med vetskapen om att en missad ledtråd kan få oanade konsekvenser mot slutet av spelet, som i alla fall får mig att bli ovanligt nervös.

Det som får titeln att sticka ut från mängden är dock dess PlayLink-integration, vilket innebär att du använder en surfplatta eller mobiltelefon för att kontrollera spelet. Tanken är att spela tillsammans med vänner, där spelarna turas om med att få hemliga uppdrag som går ut på att påverka dialogval åt ett visst håll. Titt som tätt får resten av sällskapet gissa på vem som har det nuvarande uppdraget, vilket gör att lite av detektivarbetet måste riktas mot medspelarna vid sidan av själva mordgåtan.

Jag gillar upplägget, som känns som en härlig blandning mellan att titta på film och spela brädspel på samma gång. Tyvärr är det många gånger ganska oklart hur man ska lyckas med sitt uppdrag, och oftast helt omöjligt att klura ut vem i gruppen som fått den dolda uppgiften. Utvecklarna är dock helt klart något på spåret och jag hoppas att de spinner vidare på konceptet till en eventuell uppföljare.

Inte ens vid brottsplatsundersökningar lägger Becky ifrån sig telefonen. Hon kanske också spelar Hidden Agenda?

I nuläget tillför dock inte de dolda agendorna särskilt mycket, möjligtvis gör de den interaktiva filmen lite roligare att uppleva tillsammans med vänner. Lyckligtvis spelar inte detta så stor roll, då huvudspelet är en riktigt spännande och välspelad deckarupplevelse. Att upplösningen infinner sig redan efter två timmar kan nog kännas lite snopet för många, men det är lagom längd för att spela igenom på en kväll.

När spelet är slut vill jag bara ha mer. Tyvärr finns inget sätt att välja kapitel, så enda sättet att se de olika sluten är att spela igenom hela spelet en gång till – vilket jag gör direkt efter att mina detektivkollegor åkt hem för kvällen.