Recension: Hatsune Miku: Project Diva F [Vita]

Jag minns mycket väl första gången jag spelade ett rytmspel där musiken bestod av Japansk popmusik (J-Pop) – det var Osu! Tatakae! Ouendan till Nintendo DS och jag fastnade direkt efter första låten. Jag vet inte om det var musikstilen jag föll för eller det faktum att japanska spelutvecklare har en sällsynt förmåga att trollbinda mig med sina smått galna idéer när det kommer till spelets utformning.

Nu har det gått väldigt många år sedan jag lade ifrån mig det sista Ouendan-spelet, men något inom mig har hela tiden spanat efter en värdig ersättare. Guitar Hero funkade ju bra tillsammans med vännerna och Just Dance lyckades ju visserligen att få mig att svettas samtidigt som jag såg löjlig ut men jag har länge saknat ett ”tryck på knappen i takt med musiken”-spel.

Hatsune Miku: Project Diva F är spelet som fått mig att börja lyssna på J-Pop i bilen igen och i mina öron så är detta ett av årets höjdpunkter!

Spelet är baserat på den virtuella sångerskan Hatsune Miku, ett fenomen som har sin grund i en sångsyntes som hittills har medverkat i över 100 000 sånger. Denna 16-åriga, fiktiva idol har redan lockat stora mängder fans till sina konserter där musikerna spelar i bakgrunden och virtual reality-divan Miku tar plats på scen i form av ett hologram. Den extatiska publiken, vilket mest består av män i 30-års åldern, jublar och viftar med sina ljusstavar i takt med musiken som bland annat består av polka, surfarmusik, mörk techno, glamrock, progressiv house och smäktande ballader.

Det är pinsamt och japanskt så det förslår men konceptet har fungerat så bra i hemlandet att SEGA, som står för distributionen av spelet, har beslutat sig för att låta resten av världen ta del av detta underverk där du får spela som Miku och hennes trogna följeslagare.

Idén är enkel; du ska trycka på rätt knapp i så god takt med musiken som möjligt – något som till en början ter sig väldigt enkelt, speciellt på de enklare spellägena. Knapparna används allra mest och ibland skall du hålla in en specifik knapp i början av en lång ton för att sedan släppa den i rätt ögonblick. Då och då dyker även stjärnor upp och då skall du dra fingret över skärmen – något som kan upplevas en smula frustrerande om man fastnar med fingret på en smutsig skärm.
Utmaningarna blandas friskt; ena sekunden ska du bara trycka på kryss eller cirkel medan du i  upptakten till refrängen kan behöva använda både styrkors och knappar samtidigt.

Dina framsteg mäts, typiskt japanskt, inte i ”ok”, ”good”, ”great”, ”excellent” och ”awesome” utan istället ”awful”, ”bad”, ”safe”, good” och ”cool” – lagom uppmuntrande.

Hänger du med i rytmen?

Det är vackert animerat och innehåller smart placerade effekter som distraherar så pass att det till en början påverkade min prestation.

I början är låtarna ganska enkla och förlåtande men när du närmar dig mitten av utbudet så kommer du att märka att komplexiteten i knapptryckningarna ökar samtidigt som tempot i låtarna stegras (ibland upp till smått galna 232 bpm, beats per minute). För att skoja till det lite så är en del av låtarna ordentligt progressiva och byter takt och tempo friskt. Ett exempel är den näst sista låten ”Sadistic. Music∞Factory”, ett musikstycke där titeln direkt berättar för dig vilken upplevelse du står inför.

Förutom att vara ett musikspel har SEGA sett till att även de fanatiska fansen får sitt lystmäte när det kommer till att umgås med sina idoler. För varje låt du klarar får du Diva points, vilket kan lösas in för att köpa kläder, utrustning och möbler – allt för att dina artister, Vocaloids, ska trivas och tycka om dig.

Om det är musiken och den enkla grunden som får mig fast så är det den här delen som gör att mitt omdöme för Hatsune Miku dras ned ett snäpp. I det här trivselläget känner jag inte alls att spelet talar till mig men jag antar att den egentliga målgruppen gärna spenderar mycket av sin tid med Miku, Rin, Len, Luka, Kaito och Meiko.
Det här spelet är inte för alla, det står ganska klart men om du är någorlunda insnöad i japansk popkultur så kommer du att få dig en rejäl skopa av skön galenskap!

Tycker du om japansk musik så kommer du att gilla det här spelet skarpt och samma sak gäller om du också gillar rytmspel med japanska inslag. Älskar du att grotta ner dig i fiktiva karaktärer som svänger mellan typiska sockersöta 16-åringa mangatjejer med blått hår och androgyna, mörka depprockare (också med blått hår) så kommer du nog att förlora dig i Project Diva F.

Men ifall du tycker att allt detta som jag skrivit är nonsens så kanske du ska nöja dig med att prova demoversionen som finns för Playstation 3 och Playstation Vita. Jag tillhör kategorin förlorad.