Recension: Hatsune Miku: Project Diva F 2nd [Vita]

Vocaloidfenomenet fortsätter att invadera media, och allt fler människor får upp ögonen för den virtuella divan Miku och hennes kompanjoner. Hatsune Miku har varit förband till Lady Gaga, gäst hos David Letterman och hennes konserter är fortfarande fullbokade i såväl Japan som USA. När någon eller något presenteras i massmedia på det här sättet är det uppenbarligen lättare för mottagaren att acceptera individen även om den råkar vara ett hologram med en röst som genereras av ett datorprogram – det är med andra ord accepterat att tycka om Hatsune Miku nu!

Min allra första recension här på PSbloggen.se var det underbara Hatsune Miku: Project Diva F (8/10) till PlayStation Vita, och ett halvår senare är det redan dags för uppföljaren Hatsune Miku: Project Diva F 2nd. Nu får jag återigen berätta om hur ett spel med en virtuell sångerska får mig att starta min PlayStation Vita, värma upp fingrarna och sedan njuta …

Kalla mig gärna besatt, men efter att ha fått min platinumtrofé i det första spelet dröjde det inte länge innan jag spelade om det till PlayStation 3 och därefter importerade den japanska Vita-versionen. Sommaren bestod även i att beställa uppföljaren från Japan och spela igenom det … men på grund av språkbarriären kom jag inte ända fram. Nu har äntligen den översatta versionen landat i Europa och den här gången har Sega verkligen arbetat på lokaliseringen!

En av de stora förbättringarna från förra spelet är att textremsan med musikens låttext nu är översatt till engelska, så att du som spelare faktiskt kan förstå vad sångerna handlar om. Detta förutsätter såklart att du hinner läsa under tiden du spelar eller att du inte skäms för att sitta och titta på musikvideon i efterhand. Exempel på andra positiva förändringar är att spelaren nu har möjlighet att ersätta de kladdiga gesterna på pekskärmen med snärtiga rörelser med styrspakarna – en ovärderlig uppgradering!

Clover Club – äntligen med engelska undertexter!

När det kommer till musiken kan jag inte säga annat än att de ca 40 låtarna är av högsta kvalitet. Visst finns det en del musikstycken som jag personligen inte faller för, men å andra sidan bjuder Hatsune Miku återigen på ett fantastiskt utbud där lugna ballader samsas med flamencoinspirerade kompositioner och galet komplicerade hårdrockslåtar. Det finns med andra ord något för alla, oavsett smak. Låten  ”Meteor” som jag utnämnde till nummer ett i min lista över de bästa sångerna i spelet går ständigt varm i lurarna och ger mig fortfarande gåshud.

Kontrollerna är liksom föregångaren oklanderliga vilket innebär att om du som spelare misslyckas i en låt endast har dig själv att skylla eftersom att du inte har övat ordentligt. Förutom alternativet att använda styrspakarna till att pricka stjärnorna när de dyker upp ges även möjlighet att använda den annars outnyttjade ytan baktill på PlayStation Vita.

Om du har läst mitt inlägg om hur du kan öva upp dig inför släppet av Hatsune Miku: Project Diva F vet du förmodligen redan att svårighetsgraden i spelet är lite högre än det första spelet, och det är verkligen ingen överdrift. Årets bästa musikspel bjuder på en hel del utmaningar och det mest intressanta är att utvecklaren inte bara har fokuserat på många snabba knapptryckningar. Ibland smyger det sig nämligen in låtar som är så långsamma och mjuka att det kräver en oerhörd koncentration av spelaren och sitt musiköra för att få ett högt betyg.

Bortsett från rytmspelet bjuder Hatsune Miku återigen in spelaren att hälsa på i vocaloidernas rum där vänskapen till de syntetiska varelserna kan bättras på genom att ge dem presenter eller klappa dem på huvudet. Egentligen är denna del av spelet relativt meningslös eftersom det inte påverkar vare sig uppträdande eller spelsätt när det är dags att äntra scenen igen. Personligen har jag inget emot dessa segment men jag tillbringar heller inte särskilt mycket tid med vare sig Miku, Rin, Len, Kaito, Luka eller Meiko i deras rum. Virtuella popidoler passar bäst på scen!

Till skillnad från verkliga artister som presenteras som produkter i media tycker jag att Hatsune Miku är värd all uppmärksamhet som hon får eftersom hon i grund och botten är motsatsen: nämligen en produkt som presenteras som en artist. Den suveräna produkten levererar dessutom otroligt bra musik, levererad i musikvideor av högsta animekvalitet där sångerna fastnar i hjärtat och får lyssnaren att vilja sjunga med.

Detsamma gäller spelet som nästan får högsta betyg av mig.