Recension: Hatoful Boyfriend: Holiday Star [PS4]

I somras delade jag med mig av mina tankar kring den rejält skruvade dating-simulatorn Hatoful Boyfriend (6/10) och nu till vintern är det redan dags igen för en omgång bland turturduvorna. Den här gången är det en annorlunda variant av spelet med ett jultema och helt nya berättelser.

Där förra spelet fokuserade på den sociala och kärleksfulla aspekten i fågellivet, ruggar utvecklaren Mediatonic bort datingdelen ur skruden och bjuder oss istället på fyra olika historier. Jag får uppleva ett vintermysterium där julgranar försvinner spårlöst men även en ordentligt flummig resa i kungens vilda paradis.

Frågan är nu om spelupplevelsen har blivit bättre av fokuset på berättelsen, eller om det blir äggröra av allt?

I Hatoful Boyfriend: Holiday Star spelar jag fortfarande samma karaktär som i första spelet; en kvinnlig människa. Även om jag gjorde en hel del fågelhannar besvikna tidigare, är detta helt irrelevant nu eftersom betydligt allvarligare händelser utspelar sig utanför St. PigeoNation’s Institutes dörrar. Julgransstölderna är något som drabbar alla; ingen går säker och förövarnas metoder blir värre och värre. Det dröjer inte länge innan jag och några tappra fjäderfän måste stoppa en pansarvagn som bovarna tänker använda för att få tag i sitt byte. Här kan man snacka om att behöva slåss med näbbar och klor!

Klart att ungarna ska ha en pansarvagn!

Överlag bjuder berättandet på exakt samma knäppa, skruvade och ibland störande situationer som föregångaren. De två sista delarna av upplevelsen bjuder dock på en i det närmaste psykedelisk upplevelse som är så knasig att jag ibland tappar hakan. Kungen i fågeluniversat har en del intressanta tankar som han gärna delar med sig av och resan vi tar oss för är sannerligen unik.

Jag har lite svårt för visuella romaner men samtidigt känner jag att det fungerar någorlunda väl så länge jag kan påverka berättelsen åt något håll med mina val. I originalspelet styrdes hela berättelsen av mina beslut och det gav titeln en tyngd i berättandet som jag uppskattade. Efter att ha spelat igenom precis allt i Holiday Star, känner jag mig tyvärr lite besviken eftersom mina val här fungerar som en spärr för att komma vidare. Det är väldigt ofta jag väljer fel alternativ och dör; det finns bara en väg som är rätt, allt annat avslutar upplevelsen abrupt.

För säkerhets skull släpar vi in en referens från ett annat spel

Förutom de ständigt återkommande stoppklossarna i berättelsen, är jag faktiskt en smula besviken över att jag inte får fortsätta att socialisera med andra fåglar. Jag känner mig som en vilsen höna när jag tragglar mig igenom de mindre roande delarna av historierna som berättas och saknar ständigt interaktionen som Hatoful Boyfriend bjöd på.

När jag sitter och sammanfattar mina känslor och tankar om spelet, upptäcker jag att jag inte tyckte speciellt mycket om upplevelsen. Jag minns att jag retade mig på musiken som består av ett fåtal olika stycken som spelas om och om igen. Jag minns att jag väldigt fort fick ont i tummen av allt tryckande på X och att jag i de sista extra kapitlen valde att trycka på triangel istället bara för att snabbt ögna igenom texterna. Jag minns att en del av mina gamla fågelvänner hade tomteluva på sig. Annars är Hatoful Boyfriend: Holiday Star inte mycket att minnas.