Recension: Gran Turismo Sport [PS4]

Bland de Sonyägda utvecklingsstudiorna är nog Polyphony Digital den studio som har friast tyglar. De har mer eller mindre jobbat med en och samma spelserie sedan 1997, och de verkar aldrig ha någon direkt deadline för sina projekt heller. Å andra sidan har de förtjänat detta förtroende genom att de ligger bakom den bäst säljande exklusiva spelserien på PlayStation-plattformar, nämligen Gran Turismo.

Eftersom studion ofta tar god tid på sig har deras första bidrag till PlayStation 4-utbudet dröjt tills nu, när Gran Turismo Sport sladdar in på banan.

Redan vid introfilmen syns det hur mycket alla som jobbar hos Polyphony älskar bilar och bilsport, med en närmast känslosam tribut till allt som går på fyra hjul. Det har alltid varit deras syfte att skildra körkänslan först, oavsett vilken bil du tar dig an, och det är vad som har lockat mig till serien gång efter gång.

De har en närmast enastående förmåga att kunna ge dig möjligheten att justera till precis rätt balans mellan realism och lättillgänglighet genom åtskilliga assistansinställningar. Detta är också fångat på ett ypperligt vis i Gran Turismo Sport, och det är en fröjd varje gång du sätter dig i ett nytt fordon och noterar alla små egenheter som skiljer sig från förra bilen du körde.

Det matiga fotoläget låter dig ta massor av bilder på favoritåken.

Det stora problemet är dock att det finns ganska få möjligheter att faktiskt köra riktiga lopp och putsa på dina färdigheter på ett underhållande vis. Spelet har ett karriärläge, men det är otroligt missvisande för vad det egentligen är. Det är i praktiken en expanderad version av körkortstesten som tidigare spel har haft, där du får specifika utmaningar du ska utföra på tid. Det kan handla om att bemästra en specifik kurva på en bana, eller att träna på bromssträckor för att kunna stanna på rätt ställe.

Jag får med andra ord inte tävla i turneringar för att spara ihop pengar till uppgraderingar eller nya bilar, det vill säga det jag har gjort i hundratals timmar sedan det första spelet i serien. Istället ligger det väldigt stor fokus på onlinetävlingar mot andra spelare, vilket förstås är en viktig aspekt idag, men det är verkligen inte något som jag skulle vilja göra istället för det klassiska karriärläget. Som det är i skrivande stund är innehållet oerhört tunt om du bara önskar att köra mot datorstyrda motståndare, med endast enstaka lopp som alternativ.

Med det sagt fungerar onlinebiten ganska bra, och jag har aldrig upplevt några tekniska hinder som har påverkat loppen. Själva upplägget är dock lite kantigt, då tävlingarna arrangeras vid bestämda tidpunkter och du kan inte matchas in i lopp när du vill. Om du vill hoppa in och spela och visar det sig att det är 15 minuter till nästa tävling, får du snällt vänta eller sysselsätta dig med kvalificeringsvarv under tiden.

Självklart kan du tillbringa massor av tid på att bemästra Nordschleife.

Som förväntat är spelet en smått makalös upplevelse ur det grafiska perspektivet, i synnerhet om du råkar ha en PS4 Pro och en TV med HDR-stöd. Maken till vackra ljuseffekter får man verkligen leta efter, och det fyller dessutom en viktig funktion beroende på vilken tid på dygnet du kör loppet på. Vädereffekterna lämnar kanske en del att önska, men i övrigt är det ännu ett tekniskt mästerverk från Polyphony Digital.

Jag tycker att det är lite synd att Gran Turismo Sport saknar så mycket av den själ som serien har haft sedan tidigare. Det finns väldigt få alternativ på bilfronten som inte är renodlade sportbilar, vilket gör att jag inte kan fokusera på att trimma upp en Volvo 240 bortom rimliga gränser. Det har varit mycket av nöjet i serien tidigare, att ha en omfattande karriär med möjligheten att utvecklas på vägen mot de stora vrålåken.

Jag vet inte om Polyphony själva ser spelet som ett sidospår, då det inte är en numrerad uppföljare, men i mina ögon är det åtminstone ett snedsteg i utvecklingen. Det finns så mycket potential i det de har utvecklat, men de verkade glömma bort varför serien blev så populär från början.