Recension: Gran Turismo 6

Gran Turismo är en spelserie som dominerade sin genre under många år på PlayStation och PlayStation 2, men som fått hård konkurrens från den Xbox-exklusiva serien Forza Motorsport på sistone. När det kraftigt försenade Gran Turismo 5 slutligen släpptes på PlayStation 3 för tre år sedan såg spelet föråldrat ut i vissa aspekter. Skademodeller var stundtals ganska begränsade, och den kopiösa mängden bilar som Polyphony Digital stoltserade med var lite av en halvsanning då en majoritet av bilarna inte var modellerade i full detalj.

Nu när det sjätte fullstora spelet i serien släpps till PlayStation 3 känns många av de gamla löftena igen och några av de gamla misstagen upprepas. Utvecklarna erbjuder 1200 bilar denna gång, och även fall många av modellerna ser bättre ut denna gång är det långt ifrån alla som är fullt återskapade. Detta är tydligast om du är en förare som föredrar cockpit-kameran när du kör eftersom du vid vissa tillfällen kommer att mötas av en stor svart siluett istället för en instrumentpanel. De viktigaste bitarna finns givetvis där, som till exempel hastighetsmätare och varvräknare men i övrigt ser det i princip ut som en ofärdig modell som saknar textur.

Bilmodellerna ser snygga ut men brister kanske lite i realismen.

De sparsamma skademodellerna och bristen på konsekvenser för en rejäl krock känns också väldigt tydliga efter att ha spelat några av de konkurrerande spelen på marknaden. Om jag kvaddar min bil i ett räcke i 200 kilometer i timmen förväntar jag mig lite mer än en ihålig duns. Motorljudet är också en aspekt som är av kraftigt varierande kvalitet. De flesta bilar låter som de borde och ljudet förändras även när du uppgraderar och trimmar dem, men jag har upplevt att en del bilar som borde ha en mullrande V8 snarare låter som ilskna symaskiner.

Trots denna negativa inledning på recensionen har jag svårt att sluta spela och det är för att själva körandet känns otroligt bra. Spelet är väldesignat på så vis att du sällan kastas ut på för djupt vatten utan att du får öva dig på specifika scenarier. Detta görs genom en segmentering som Gran Turismo är känd för – närmare bestämt körkortsystemet. Innan du får ta steget vidare i din racingkampanj ställs du inför en rad olika utmaningar som du ska genomföra inom en viss tid. Ytterligare kriterier kan även ställas, och då handlar det oftast om att du inte får lämna asfalten eller inte nudda eventuella vägkoner som finns utställda på banan.

GT6 är ett grafiskt vidunder

Det som överraskade mig mest är dock det grafiska. Trots att spelet kör på vad som nu är ganska föråldrad hårdvara ser spelet bitvis riktigt bra ut. Ljussättningen är klockren, bilmodellerna ser generellt sett riktigt bra ut och det mest överraskande av allt är att Polyphony Digital har lyckats med att visa allt detta i full HD med en bildfrekvens som oftast är 60 FPS. Det är absolut inget spel som grafiskt sett kan konkurrera med Forza Motorsport 5 på Xbox One eller det kommande Driveclub på PlayStation 4, men med tanke på förutsättningarna har de gjort något ganska imponerande.

Gran Turismo 6 erbjuder en väldig mångfald i de flesta aspekter. Du erbjuds fler bilar än du förmodligen kommer att ha tid att köra och en omfattande mängd banor att köra på. Visst, flera av banorna är variationer på en och samma bana men även om variationen enbart är att du får köra banan i omvänd riktning känns det oftast tillräckligt annorlunda jämfört med originalbanan. Skulle banorna på vår planet inte vara tillräckligt för dig finns det faktiskt även möjlighet att köra på månen. På fullt allvar.

Polyphony fortsätter influeras av svensk popmusik. Vi antar att det är Kents fel att vi får uppleva bilfysiken på månen.  Huruvida det faktiskt blåser på månen i GT6 får ni själva utforska.

Ett omtalat ämne på sistone är ju mikrotransaktioner i fullprisspel, och Gran Turismo 6 är inget undantag i denna nya trend. Du har möjlighet att köpa Credits – som är spelets valuta – för riktiga pengar för att sedan spendera dessa på nya bilar eller uppgraderingar. Jag är kategoriskt emot detta i ett spel som jag betalar 600 kronor för, i synnerhet om dessa ytterligare inköp trycks i mitt ansikte under spelets gång. Polyphony Digital gör dock aldrig några uppenbara försök att få mig att köpa Credits istället för att tjäna ihop dem och undviker därmed de värsta övertrampen med affärsmodellen.

Det är svårt att spela Gran Turismo 6 utan att i bakhuvudet önska att det var ett PlayStation 4-spel istället. Tanken av lite vassare grafisk presentation samt kapade laddningstider är lockande, men samtidigt är spelet tillräckligt bra i övrigt för att ha överseende med dessa bitar. Kravet på bilkunskap är inte speciellt högt om du bara är ute efter att köra bil och ha kul, men om du råkar vara perfektionist går det att göra riktiga djupdykningar i fjädringsinställningar och växellådor.

Spelet är oförlåtande vid höga hastigheter oavsett hur många hjälpmedel du har aktiverat, men trots alla de gånger jag har snurrat av banan i sista kurvan och tappat min ledning finns det ändå något som sporrar mig att försöka igen. Det är denna ”bara en gång till”-känsla som alla utvecklare jagar men som få lyckas framkalla, och Polyphony Digital har verkligen träffat rätt.