Recension: Gorn [PS VR2]

Trots att virtual reality har funnits så länge så dyker det fortfarande upp spel som känns lite som teknikdemonstrationer. Gorn känns för mig mer som en fysiksandlåda än som ett fullfjättrat spel. När spelet startar kastas du hejdlöst in i en gladiatorring där du tvingas kämpa för din överlevnad. Första matchen är med knytnävarna, men ganska snabbt låser du upp en arsenal av olika vapen.

Men redan från start gör sig spelmekanikens undermåliga design gällande och kontrollerna för förflyttning är verkligen horribla.

I VR-spel används några olika sätt att förflytta sig, där några marknadsförs som lösningar för att minska åksjuka. I Gorn håller du in en knapp och drar handkontrollen mot dig för att röra dig framåt och knuffar den ifrån dig för att backa. Tyvärr är det inte speciellt intuitivt och ger även stresspåslag när du försöker strida medan du rör dig i snigelfart. Det enda sätt jag har hittat för att vända mig om är genom att röra mig vilket leder till att sladden viras runt mig och det blir ett onödigt dansande för att komma loss innan jag kan närma mig nästa fiende. Hela kontrollschemat gör att det är svårt att stå still på en plats och inlevelsen bryts gång på gång för att jag når kanten på min spelyta.

Den grafiska stilen försöker vara humoristisk genom övermuskulösa gladiatorer och en kejsare med alldeles för stort huvud. Publiken på arenan är svävande huvuden som snurrar och ger en surrealistisk omgivning. Spelet bjuder dessutom på ordentligt med övervåld i form av blod och splatter. Ögon hänger ut ur sina hålor i synnerven, armar och huvuden flyger av och blodet sprutar åt alla håll. Här förväntas jag fnissa åt kontrasterna med de tecknade figurerna och våldet, men jag får en motsatt reaktion och blir mer äcklad än road.

Det finns en uppsjö vapen att välja på från svärd till spikklubbor, spjut och pilbåge. Det som är gemensamt är att alla vapen känns som skumgummivarianter som böjs och gungar. Det är förstås helt i linje med att jag inte känner någon vikt i händerna, men sett till skadan jag åsamkar hade jag gärna sett lite haptisk återkoppling för att få något känsla överhuvudtaget annat än det visuella och ljuden. Det känns helt bisarrt när jag slår någon med spikklubban och åsamkar ofantlig skada, men känslan i handen och min PS VR2 Sense skulle lika gärna kunna vara en vinkning.

Sett till spellägena så känns det också lite torftigt. I Regular möter du hårdare och hårdare motstånd vart efter och kan låsa upp strider mot bossar. I Endless möter du successivt tuffare motstånd tills du biter i gräset. Sett till upplägget hade det kunnat finnas ett flerspelarläge där du antingen hjälps åt med en annan gladiator eller slåss mot andra spelare, men det finns iallafall inte i skrivande stund.

Gorn har säkert sin publik, men det här var det svagaste spelet jag har testat till PS VR2 än så länge och jag kan bara rekommendera er att hålla er undan från det här.