Recension: Gori: Cuddly Carnage [PS4, PS5]

Katten Gori är den första prototypen av en “Ultra Pet” som företaget Cool Toyz tog fram, men han ansågs (absurt nog) inte vara tillräckligt gullig, utan det fokuserades istället på en linje enhörningar. Dessa enhörningar blev en enorm succé och fanns snart i vart och vartannat hem. Problemen började lite senare när dessa enhörningar tröttnade på barn, människor och allt annat levande och fullständigt utplånade dessa.

Nu är Gori inte helt ensam – han har lite hjälp av sin pratglada svävarbräda (F.R.A.N.K) och AI-chippet CH1-P. Efter att rymdskeppet som CH1-P huserar i och styr över råkat ut för en olycka tvingas trion landa på den ödsliga jorden och försöka överleva i jakt på något säkert ställe att vistas på.

Efter att ha störtat ned till jorden med sin pålitliga svävarbräda börjar Gori direkt utforska världen och de inser snart att de behöver få tag på ett nytt skepp och ett par artefakter för att kunna bekämpa ledaren av den så kallade “gulliga armen” (bestående av muterade enhörningar) och rädda professorn som skapat honom. Sagt och gjort – Gori och hans vänners kamp sätter igång direkt. Motståndararmen leds av ett par nedriga generaler som verkligen ogillar Gori då de anser honom vara en förrädare som fortfarande står på professorns sida, och dessa är såklart nyckeln till att dels hitta ett nytt skepp och att ta fram ett vapen för att förgöra hotet en gång för alla.

Gori susar snabbt fram genom stadsruinerna på sin svävarbräda, glider på barriärer, reklamskyltar och är en fena på snygga trick. Men brädan har även ett annat syfte, nämligen som närstridsvapen mot de många fienderna som med jämna mellanrum dyker upp. Utforskandet och skejtandet är rätt kul, och så är även striderna till en början. Tyvärr är det lite för dålig fiendevariation till en början, och ofta alldeles för många fiender, men det är å andra sidan ganska kul att ge sig in i närkamp med diverse muterade enhörningar. Som tur är dyker det upp lite nya fiender ju längre in i spelet jag kommer, och Gori får dessutom lite nya förbättrade attackmöjligheter, vilket gör att striderna känns lite mer varierade efter ett tag.

Interaktionerna mellan den jamande Gori och hans två kompanjoner lyfter stämningen ordentligt. F.R.A.N.K är pratglad, skämtsam och gör sitt bästa för att hålla Gori på gott humör och kommer med fyndiga observationer och skämt medan de utforskar världen. CH1-P är betydligt mer butter, och det är rätt lätt att dra paralleller till androiden Marvin från Liftarens Guide till Galaxen.

De stundtals överdådiga fajterna mot till synes oändligt antal enhörningar och andra märkliga, muterade leksaker, blir då och då lite för mycket, men det balanseras väl med rejäla doser humor och utforskande av de olika spelområdena och intressanta bossfajter. Att spelet har en knapp dedikerad till att få Gori att jama är bara en ren bonus. Gori: Cuddly Carnage lyckas blanda en charmig grafisk stil med oerhörda mängder vrickade fiender med underfundiga namn och stundtals ohyggligt mycket enhörningsblod och slutresultatet är helt klart intressant.

Det är inte ofta spel får mig att så totalt fastna i dess värld, men när jag startade upp Gori: Cuddly Carnage var det svårt att lägga ifrån sig handkontrollen innan jag hade nått spelets eftertexter och jag fått reda på hur det skulle gå för Gori och hans kompanjoner. Det är onekligen en imponerande debut från ett litet utvecklingsteam och jag ser fram emot mer av Goris äventyr.