Recension: Glass Masquerade 2: Illusions [PS4]

Glass Masquerade 2: Illusions är precis som föregångaren Glass Masquerade (8/10) ett spel där du lägger pussel av glasbitar som bildar färgade glasfönster. Har du spelat föregångaren så har du en god uppfattning om vad du kan förvänta dig.

Tematiskt skiljer sig dock spelen åt då det den här gången finns en bakomliggande berättelse och att du vinner nycklar och skärvor genom att klara pussel. Dessa belöningar låser upp nya vägar på en karta och du får successivt tillgång till fler pussel.

Den meditativa känslan som infann sig i förra delen dyker inte upp hos mig i det här spelet. Musiken är inte lika harmonisk, och jag har betydligt svårare att visualisera målbilden. På det hela taget får jag svårt att få en enhetlig känsla på de olika delarna där jag känner att motiven, musiken och temat i berättelsen blir spretig och känns ironiskt nog som pusselbitar vilka inte riktigt passar ihop.

I varje pussel kan du välja på två svårighetsgrader där den enklare ger dig pusselbitarna vända åt rätt håll, medan den svårare tvingar dig att dessutom rotera dem rätt. Det låter som en liten skillnad, men pusslen tar mig fem till sex gånger längre tid att lösa på den svårare svårighetsgraden; något som krävs på samtliga pussel om du vill nypa platinatrofén.

Jag kan inte låta bli att jämföra Glass Masquerade 2 med sin förgångare och då känns det som ett sämre spel på alla plan. Det känns konstigt att säga det när de olika delarna är så otroligt lika och där det på ytan skulle kunna vara samma spel. Den första delen hade det geografiska temat där varje pussel anammade koncept från ett land och den faktorn var avgörande för att konceptet skulle hålla. Andra gången förväntar jag mig något mer, och istället blir det en blekare variant enligt samma mall.

När jag såg omslagsbilden med pusslet med elaka clowner tänkte jag att utvecklarna kanske hade ett skräcktema, och när jag funderar vidare på det så hade det varit en ganska rolig kontrast mot det annars lugna spelmomentet.

Trots upprepade försök att hitta tillbaka till den varma, härliga känslan från förr, misslyckas jag med det och mina besvikna hängande axlar blir det bestående minnet.