Recension: GENSOU SkyDrift [PS4]

Att kartracinggenren är populär är ingen hemlighet, och det finns många titlar som alla bjuder på annorlunda tolkningar av genren. Gensou Skydrift är nog en av de mest annorlunda av dessa, men då framförallt i sitt tema som närmast skulle kunna jämföras med Mario Kart: Double Dash på droger.

Varje spelare styr två häxor (eller magiska individer) som utgör karaktärer i ett ganska generiskt anime-inspirerat karaktärsgalleri. ”Åker de två stycken på en kvast?”, kanske du tänker nu, men det är mycket mer annorlunda än så. Häxorna åker nämligen på varandra.

Varför åker de på varandra då? Jo, häxornas magiska krafter håller på att stjälas av en ondsint antagonist, så genom att åka på varandra förstärks deras magi och de kan… ja, inte använda kvastar eller något. Handlingen i Gensou Skydrift är inte så viktig eller särskilt djuplodande, men det finns ett kampanjläge för den som är intresserad. I mångt och mycket liknar spelet de flesta andra spel inom genren. Det finns ett hyfsat utbud av nivåer att tävla på, ett antal karaktärer att spela som och ett mindre antal trollformler som påverkar en själv eller motståndarna.

Tråkigt nog är det en väldigt blaskig upplevelse i det stora hela. Jag tycker att temat med häxorna är rätt lustigt, men det är så mycket med Gensou Skydrift som verkligen inte faller på plats som det ska, utan snarare faller platt. Till att börja med ser grafiken och designen ut att höra hemma någonstans under det tidiga 00-talet, och då inte på ett medvetet charmigt sätt utan snarare oinspirerat och outvecklat. Detta håller i sig även i bandesignen där de flesta nivåer känns både detaljlösa och outmanande till den grad att jag knappt vill spela om dem efter att ha kört igenom dem en gång.

Att tävla mot de andra häxorna känns lite som att kasta en tärning. Det är svårt för mig att avgöra om jag gör ett bra lopp genom hur väl jag tar mig fram genom banan eftersom de andra tävlandena inte gör några direkt fel när de far fram och därför ständigt är mig hack i häl. På raksträckan inför mållinjen kan de helt plötsligt bromsa ner och låta mig åka förbi eller helt oväntat öka i fart och ta ledningen från mig.

För att någorlunda försäkra mig om att slippa ovanstående situationer får jag förlita mig på de olika trollformler som finns för att skaffa mig lite försprång. Med tanke på att det är häxor och magi som står i centrum för spelet hade jag kunnat tänka mig hundratals olika sätt att påverka min situation, men det som erbjuds är den sedvanliga hastighetsökningen, magiska missiler, bomber och sköldar m.m. Trollformlerna är därför inte särskilt spännande och gör att jag blir oengagerad till den grad att jag nästan går in i ett ”slit och släng-beteende” och trycker av dem så fort jag bara kan.

Gensou Skydrift känns i slutänden som en produkt som har kommit ut 20 år för sent. Det funkar rent kontrollmässigt, men det är helt enkelt för blekt och oinspirerat för att det ska bli roligt att spela. Temat hade i rätt händer kanske kunnat bli något väldigt intressant, men som det är nu är det bara en av många kartracingaspiranter som knappast kommer att göra ett avtryck i genrens historiebok.