Recension: Gauntlet: Slayer Edition [PS4]

1985 släpptes ett av världens första arkadspel där flera spelare kunde samlas runt skärmen för att samarbeta och försöka stå emot horder av fiender. Spelet hette Gauntlet och det hade under 80-talet en alldeles speciell plats i mitt hjärta och lyckades ständigt tömma min plånbok på enkronor. Atari Games, som utvecklade spelet, nådde stor framgång på marknaden genom sitt genomtänkta spelupplägg och den onaturligt listiga förmågan att ta sina spelares pengar.

Exakt trettio år senare är det dags för PlayStation 4-ägare att få ta del av kulturarvet som startade i spelhallarna runt om i världen. En hel del översättningar till hemdatorer och konsoler har givetvis lanserats under åren och den här gången är det svenska Arrowhead som har fått äran att tolka spelklassikern på sitt sätt.

Berättelsens upplägg är som hämtat från en ostig B-film från den tiden då spelhallar fanns på riktigt; en trollkarl vid namn Morak lockar spelaren att hjälpa honom finna ett svärd som kan rädda honom och förmodligen hela världen. Han verkar dock inte fullt så pålitlig som man kan tro – en känsla som späs på ju längre in i spelet jag kommer.

Historien som berättas är lövtunn men det gör egentligen ingenting eftersom spelets styrka ligger i dess kärna; att nedgöra drivor av monster. Gauntlet-spelen är, och har alltid varit, en utmaning i hur långt jag kan komma, hur många monster jag kan mosa och hur mycket pengar jag kan sno åt mig. I upplagan som jag har spelat, vilket är en portning av förra årets version till PC, hedrar utvecklaren grundkonceptet riktigt väl.

När jag startar upp spelet får jag välja en av fyra karaktärer: den snabba valkyrian som kan kasta iväg sin sköld, krigaren som är långsam men slår hårt, alven som är svagare men skjuter pilar och trollkarlen som har mäktiga besvärjelser för att tillintetgöra fienden. I flerspelarläget väger hjältarna upp varandras svagheter bra och det märks väldigt väl att man ska spela Gauntlet: Slayer Edition tillsammans med vänner.

Hmmmm…var finns tillvalet för blonda flätor till min valkyria?

På de högre svårighetsgraderna ökar behovet av taktiskt tänkande och att jag som spelare utnyttjar min karaktärs styrkor till fullo. Alven och trollkarlen ska hålla sig i bakgrunden och bombardera fienden med sina avståndsattacker medan krigaren och valkyrian håller frontlinjen. I detta taktiska element skiner spelet i sin fulla prakt, faktum är att det är i flerspelarläget med hög svårighetsgrad som jag får rejäla nostalgiska känslor från timmarna i spelhallen.

Något som jag däremot saknar när jag jämför med arkadversionen av Gauntlet är nivåernas design. I denna version är samtliga nivåer öppna och bjuder in till Diablo-liknande strider. Det ska ställas i kontrast till 80-talets spel där trånga gångar, taktiska manövrar och tålamod för att locka fienderna i bakhåll var framgångsformeln.

Något ytterligare som har lånats av moderna ”hacka-och-slå”spel är det går att förbättra min karaktär. Detta görs med uppgraderingar som finns i en mängd olika varianter, allt för att jag ska hitta något som passar min spelstil. Tyvärr upplever jag dem som väldigt kostsamma, men å andra sidan är ju halva nöjet i spelet att sno åt sig allt guld framför näsan på medspelarna.

En typisk dag i Gauntlet: eld, lava, monsterfabriker och mängder av fiender.

Förutom det klassiska äventyrsläget finns det ytterligare spelvarianter, som till exempel Kolosseum, där hjältarna instängda i ett cirkulärt rum där fyra sektioner måste övervinnas. I varje omgång slumpas en ny fiendetyp fram och ju längre vi överlever, dessto svårare blir det att överleva. Det finns även ett evighetsläge där målet att ta sig så långt ned i grottorna som möjligt innan alla spelares karaktärer dör.

Jag tycker att Gauntlet: Slayer Edition är riktigt trevligt, speciellt tillsammans med spelare runt om i världen som enkelt kan hoppa in när som helst i mitt spel om jag så önskar. Spelet flyter på väldigt bra och ser polerat och snyggt ut när det kommer till grafiken. Den pampiga musiken i menyerna är en ny version av den ”riktiga” Gauntlet-låten – den får mig att känna efter hur många enkronor som finns kvar i fickan.

Söker du en trevlig spelupplevelse tillsammans med en vän framför TV:n eller kanske lite online-röj med dina PlayStation Network-vänner, då kan jag starkt rekommendera 2015 års version av spelet. Någon äkta uppföljare till originalet är det dock inte.