Recension: Gal*Gun 2 [PS4]

Jag borde ha lärt mig redan efter att jag skrivit min recension av Gal*Gun: Double Peace (4/10). Jag borde ha insett att mitt intresse för udda, japanska titlar med tvivelaktigt innehåll inte alltid håller. Med en hel del lustiga titlar i bagaget, där Criminal Girls 2: Party Favors (8/10) briljerade med sin retrodoftande mekanik, har jag dock svårt att hålla mig ifrån de där knepigare verken. Det går ju inte att veta när nästa höjdpunkt levereras, och därför tackade jag ja till att prova Gal*Gun 2.

Likt Criminal Girls-serien, har Gal*Gun uppgraderats med nya spellägen, en del nya funktioner samt en aning mer interaktivitet i berättelsen. Själva spelupplägget är dock kopierat rakt av från föregångarna, även om grafik och kontroll har förbättrats något.

I det här spelet är det demonerna som är söta…

Utvecklaren Inti Creates tar inte ut svängarna speciellt mycket när det kommer till berättelsens start. Istället för att utsättas för en förbannelse, som i föregående titlar, råkar nu protagonisten istället bli frivillig demonutrotare när han startar en ny app på sin telefon. Innan han vet ordet av har han fått sitt vapen, ett par glasögon som gör att han kan se demonerna, samt en ny kompanjon i form av en ängel från företaget AR, eller ”Angel Ring”.

Tyvärr innebär hans nya status precis samma nackdel som tidigare, då alla människor av kvinnligt kön blir tokiga i honom och överfaller hjälten. Självklart finns det inget annat än kvinnliga elever och lärare i skolan och för att överleva dagen är det bara att ta fram feromonskjutaren och plöja sig igenom horderna av motståndare.

Emellanåt dyker dock besatta fiender upp och för att besegra dem, krävs det att jag skjuter bort demonerna som kontrollerar dem innan jag kan nedgöra de stackars flickorna. Jag avfyrar mina feromonskott med X-knappen på min DualShock 4 och styr siktet med vänster styrspak. Efter bara någon timme är jag trött i fingrarna, i huvudet och i själen – Gal*Gun 2 känns precis lika tråkigt som sin föregångare!

Jag kämpar mig igenom ett antal sittningar till och upptäcker till min glädje att de nya spellägena som introduceras efter ett tag, faktiskt skänker något nytt till detta i övrigt miserabla, tråkiga verk. I mobilen kan jag ta mig an andra uppdrag som är av varierande karaktär och som spänner mellan att leta efter dolda ting, till att försvara oskyldiga flickor mot att bli attackerade av demoner.

Detta kanske ser kul ut, men det är mycket roligare att suga upp pingisbollar med dammsugaren

Varje uppdrag jag klarar inbringar ett antal poäng och målet att uppnå änglaföretagets budget klarar jag ganska snart. Resterande tid kan jag använda för att stärka banden mellan hjälten och flickorna för att låsa upp halvsnuskiga möten, eller för att få fler poäng och bättre utrustning. I berättelsens grundform finns dock ingenting som gör att jag vill fortsätta mitt äventyr mycket längre och jag nöjer mig med att jag har hjälpt min vän ängeln att få tillbaka sitt jobb.

Gal*Gun 2 erbjuder en stark uppgradering av grafik och levererar en mer stabil upplevelse än Gal*Gun: Double Peace. Dock bibehålls helhetskänslan av en tunn, kortvarig och intetsägande berättelse som går mig förbi fullständigt. Inte ens spelaren som är ute efter ett spel med tabubelagt innehåll kommer att hitta något spännande här då titeln kan liknas vid löpsedeln till en kvällstidning. Den utlovar smaskigt, dekadent innehåll men levererar ett platt, slarvigt producerat och irrelevant inre.