Recension: #Funtime [PS4]

För att ge en ungefärlig sinnesbild av hur tvåspaksskjutaren #Funtime upplevs första gångerna man spelar det tänkte jag göra en jämförelse. Tänk dig att du är godissugen. Du går till närmaste återförsäljare, går fram till lösgodiset och inser att du är sugen på allt, ju färggladare blandning desto bättre. Väl hemma igen slår du dig ner framför din spelkonsol, tar påsen med godis … och häller den över huvudet på dig själv.

Att säga att #Funtime är färgglatt och intensivt är något av en underdrift eftersom tv-skärmen nästan bokstavligen exploderar av färger och former som peppras på en som ur ett maskingevär. Detta får till följd att jag som spelare upplever ett rus av intryck som kräver varje uns av koncentration för att hänga med över huvud taget.

I rollen som ett litet och diskret designat rymdskepp ska jag överleva ovan nämnda anstormning av geometriska former på olika spelplaner. Motståndarna varierar i storlek, färg, förmågor och beteendemönster. Vissa flyter mest omkring och är i vägen, andra pilar runt efter bestämda mönster och vissa jagar efter mitt skepp som målsökande missiler. Mitt skepp tål ett begränsat antal träffar i de flesta lägen, varför det gäller att försvara sig effektivt med farkostens laserkanoner.

Det gäller även att ständigt att hålla sig i rörelse, dels för att jag sällan hinner skjuta bort alla objekt lika fort som de äntrar slagfältet men även för att ett stillastående skepp snabbt straffas med en meteorskur från ovan. Ibland skärmas delar av slagfältet av på grund av skadliga laserbarriärer vilka är färgkodade och endast går att korsa genom om jag ändrar till motsvarande färg på mitt rymdskepp. Även andra faror går snabbt att undvika med ett vältajmat färgbyte.

Det finns ett antal spellägen tillgängliga och de fokuserar alla på olika mål. I några ska man överleva så länge man kan på ett ständigt intensivare slagfält, i ett annat ska jag så effektivt jag kan ta mig igenom en labyrintliknande nivå på så snabb tid som möjligt och i ett tredje handlar det om att besegra så många fiender jag kan på kortast tid. Det är tillräcklig variation för att hålla mitt intresse igång och jag uppskattar att det skiljer ganska mycket i spelstil mellan de olika lägena.

Spelet är enkelt att komma in i men det kräver mycket av mig som spelare om jag vill bli riktigt bra, inte minst min förmåga att koncentrera mig. Det är även här som spelets design inte alltid är helt optimal. Exempelvis är hälsomätare och liknande indikatorer placerade långt upp i ena hörnet av skärmen och poängställning samt tid i det andra. Att slita blicken från mitten av skärmen för att kika på sin hälsa eller poängställning mitt i ett kaos av explosioner, skott och fiendesvärmar kan därför lika gärna innebära slutet på omgången, och det händer mer än en gång att jag får strunta i att kolla eftersom allt för mycket står på spel. Hade jag kunnat se mitt skepps hälsa och ammunition på själva skrovet hade det nog varit att föredra.

#Funtime är ett spel med ett enkelt men effektivt koncept som trots det simpla upplägget inte blir tröttsamt i första taget. Det är lätt att plocka upp men svårt att bemästra, precis som den här sortens spel ska vara i mina ögon. Vissa beståndsdelar hade kunnat förbättras, men på det stora hela är det en färgglad och intressant upplevelse som bjuder på korta men intensiva spelstunder.