Recension: Funko Fusion [PS5, PS4]

Funko Fusion är baserat på samlarfigurmärket Funko, som under flera års tid skapat licensierade dockor med stora huvuden och svarta ögon.

I detta spel blir hela Funkos universum hotat av maktgalna Eddy; en motsats till Funkos maskot Freddy. Eddy tar Freddys krona och skapar kaos i flertalet av licensierade världar. Det är upp till spelaren, i detta fall jag, att hindra Eddy från sitt vansinne och total anarki i Funkos universum.

Funko Fusion påminner om LEGO-spelen, i alla fall när det gäller den komiska visuella stilen. Dock är detta spel mer våldsamt och blodet skvätter omkring när jag oskadliggör fiender, så jag tänker inte klassa detta som ett barnvänligt spel trots den gulliga estetiken.

Bland de kända varumärkena hittar jag exempelvis Jurassic World, Masters of the Universe, The Thing och The Umbrella Academy. Jag väljer det sistnämnda och kastas in i första nivån där akademin terroriseras av maskerade lönnmördare. Det finns fyra valbara karaktärer i varje kapitel, alla med unika stridstekniker och förmågor, och det finns även en möjlighet att kunna spela som exempelvis MacReady från The Thing i Umbrella Academy, men jag måste klara av hela kapitlet först. Det finns även en del hemliga karaktärer att låsa upp, men det kräver att jag ska använda rätt hjälte på rätt plats och utföra specifika utmaningar.

Varje värld är indelad i olika nivåer som äger rum i viktiga nyckelscener från ett känt varumärke. Jag behöver utföra ett primärt uppdrag för att hitta en nyckel till banans gyllene krona, men nivåernas storlek är ett problem. Det finns inga kontrollpunkter i någon av banorna, vilket dessvärre leder till att jag måste starta om hela nivån om mina tre liv tar slut. Banorna saknar dessutom en kreativ variation, för det enda jag i stort sett bidrar med är att förstöra objekt och slåss mot fiender.

Kontrollen är förvisso lättlärd men det är långt ifrån utmärkt, vilket märks i strider. Vapensiktens instabilitet orsakar irritation då fiender blir svåra att hålla undan. Jag blir lätt överrumplad av motståndare som dyker upp från ingenstans och jag hinner knappt hämta andan innan min Funko-figur blir sönderslagen till plastskrot. Jag uppfattar dessutom att bildfrekvensen dras ner när fiendemängden blir för hög, vilket också bidrar till en sämre helhetsupplevelse.

Funkos smått barnsliga humor ger spelet charm vilket är uppmuntrande. Jag fnissar lite när monsterhundarna från The Thing uttrycker “voff” i en pratbubbla, eller när musikälskande Luther från The Umbrella Academy dansar i regnet.

Det finns en hel del samlarobjekt som jag kan leta upp, som kroppsdelar av Freddys vänliga rävmaskot eller bärnstenar från Jurassic Park. Ibland måste jag återvända till en avklarad bana för att nå en tidigare avspärrad plats, med hjälp av ett upplåst hjälpmedel eller en karaktär från ett annat varumärke. I slutet av varje bana får jag en guldkrona, och när jag når en tillräcklig mängd av insamlade kronor kan jag låsa upp nya kapitel. Det finns även gömda silverkronor som behövs för att låsa upp exklusiva karaktärer eller i utbyte mot en guldkrona om jag har minst sex stycken i silver.

Funko Fusion har ambitionen och en otrolig ensemble, men det enformiga upplägget och dess tråkiga banor drar ner helhetsintrycket. Om du gillar LEGO-spelen och titlar där du kan leka med kända filmfigurer i en virtuell lekplats, då kan du ge detta spel en chans. Men jag tycker att spelen baserade på den danska plastleksaksjätten generellt är betydligt roligare och mer fantasifulla än vad Funko åstadkommit här.