Recension: Fluster Cluck [PS4]

När en spelutvecklare börjar med att beskriva sitt verk som rättframt eller ”plocka upp och spela”, brukar jag vanligtvis dra öronen åt mig en smula. LOOT Entertainment – som utvecklaren i detta fallet heter – beskriver sitt spel precis sådär men när jag slängde ett öga på det innan jag fick möjligheten att recensera det, såg det ganska galet och roligt ut.

Tydligen finns det alldeles för få kycklingar i världen och därför samlas du och några kompisar i uppdraget att samla in kor, kameler, zombier och till och med medspelare som kan konverteras till kycklingar, eller ”chikkin”. Kampen om råvarorna är frenetisk – fyra medarbetare kämpar om vem som kan producera mest ”chikkin” under en viss tid.

Medspelarna kan vara upp till tre vänner som sitter i soffan tillsammans med dig och saknar du vänner eller inte har tillräckligt många kontroller tar spelet över de medarbetare som saknar mänsklig styrning. Alla kycklingjägare färdas i relativt snabba rymdskeppssliknande farkoster som är bestyckade med en transportstråle för att plocka upp råvaror men även ett vapen.

Samarbete är för nybörjare, menar spelet. Riktigt roligt har man när man tävlar och gärna skjuter på varandra under tiden arbetet utförs! På pappret och i reklamfilmerna verkar allt detta vara ingredienser för ett fantastiskt roligt spel som går att spela tillsammans med vänner eller familj men redan när jag börjar prova lite grann ensam, upptäcker jag att så inte är fallet.

Jag får även möjlighet att prova spelet tillsammans med en medskribent på bloggen där vi provar Share Play-funktionaliteten och upptäcker då att vi suckar och pustar när tänker på spelet men att tonläget förändras till det positiva när vi pratar om Sonys nya uppfinning. Share Play – Fluster Cluck 1-0 med andra ord!

Jag är killen i blått, till vänster…alltid fyra…

Grafiken i spelet är det inte direkt något fel på – den är ärtigt färgsprakande i miljöerna under dagtid och tjänar överlag sitt syfte någorlunda väl. Det är enkelt att se vad som ska plockas upp, vad som ska skjutas på och var råvarorna ska lämnas in. Utseendet på nivåer och karaktärer verkar lite inspirerat av spel som erbjuds till den andra japanska konsolen.

När det kommer till utformning av nivåerna känns det dock som att det saknas både inspiration och intelligenta beslut från utvecklarens sida. Nivåerna är ibland alldeles för stora för att skapa de där ögonblicken av frenesi och galenskap som ska uppkomma när man sätter fyra spelare med vapen i samma värld. Det blir istället ofta bara transportsträckor där de eventuella striderna endast uppstår i närheten av ”The Chikkinizer” – maskinen som omvandlar allt till kyckling.

Motståndet som spelaren möter i form av andra, datorstyrda medarbetare är tyvärr också på gränsen till dåligt – och då menar jag inte att motståndet är vekt. Tvärtom, den aggressivitet som de datorkontrollerade råvaruletarna besitter kan man nästan likna vid rabiessmittade hundar! Det är väldigt ofta som bilden av den sönderskjutna hjälten ses på skärmen, ivägdragen mot maskinen som ska konvertera honom eller henne till kyckling. Det slutar inte där, utan till råga på allt elände är de ställen där spelaren får starta om ofta placerade långt ifrån händelsernas centrum, vilket gör det snudd på omöjligt att komma tillbaka in i matchen efter ett snedsteg.

Fem, fyra, tre och två, nu ska du på näbben få!

Det finns en sak till som jag förundras över och det är hur utvecklarna tänkte när de fick för sig att sätta kamerakontroll och sikte på samma styrspak. Visserligen har spelet större problem än att kontrollerna är ologiska men när spelet redan från början känns sladdrigt att kontrollera hjälper det ju inte direkt att ett sådant beslut tas gällande höger styrspak.

Titeln Fluster Cluck låter snarlikt uttrycket som Clint Eastwood använde i filmen Heartbreak Ridge när han skulle beskriva en synnerligen idiotisk och dum situation. Ironiskt nog passar både LOOT Entertainments titel och Clint Eastwoods fula ord in perfekt som en beskrivning av spelet. Ett onödigt, tråkigt och meningslöst spel som jag tycker att du kan hoppa över!