Recension: Flame Over [Vita]

Med vattenslangen i högsta hugg trampar Flame Over in i Vitans spelbibliotek. Denna brandmannasimulator har lite slarvigt fått etiketten roguelike klistrad över sig, men bli inte bortskrämd för den sakens skull. Det här är inte Binding of Isaac eller något annat djävulssvårt, fundera istället på om du har lust att släcka en brand på bussen.

Konceptet är slående enkelt. Som ensam brandsoldat med yvig mustasch kastas du in i en brinnande kontorsbyggnad. Du har fem minuter på dig att släcka branden på första våningen, annars är det kört. Elden är fienden och ditt vapen är förstås brandsläckaren som måste fyllas på med jämna mellanrum.

Det gäller att navigera sig genom den slumpgenerade våningens rum och samtidigt rädda anställda och katter (varför det finns så många husdjur på detta företag är för mig okänt), dessa ger bonusar i form av mer tid respektive fler liv. Till en början handlar det om enkla prylar som brinnande mattor och krukväxter men på senare banor finns både giftigt avfall och ventiler som sprutar eldbollar.

Spelmekaniken i sig är det absolut inget fel på och det finns något pulshöjande i att rusa genom banan och försöka släcka allt, ta rummen i bra följd och samtidigt ständigt snegla på klockan. Man vill ju inte att den ska gå ned till noll, för då kommer självaste liemannen på besök och försöker fånga och förgöra vår tappre brandsoldat.

På vissa våningar finns det personer som vill ha hjälp med något. Det börjar enkelt med att hämta en borttappad väska men slutar snart i  hackade generatorer och utomjordingar som måste undanröjas. Belöningen är förstås uppgraderingspoäng.

Då kommer vi in på själva roguelike-liknelsen. Varje gång du dör måste du börja om igen, men liksom i många andra moderna spel i genren bevaras vissa av dina framsteg. I Flame Over sparas dina uppgraderingspoäng och du blir därför successivt bättre på att stå emot flamornas hetta, återuppliva fallna konstorsråttor eller fylla på vattentanken snabbare.

Trist nog har spelstudion Laughing Jackal passat på att låna något annat som är populärt i roguelike-spel: bristen på vettiga instruktioner. Det finns inget som säger dig att säkringsboxen får mikrovågsugnarna att sluta explodera, vad tusan kattmyntan gör eller varför du ska köpa den underliga uppgraderingen Förstoringsglaset (det sistnämnda har jag fortfarande inte listat ut).

Det totala intrycket är ändå försiktigt positivt. Flame Over är ett spel som passar formatet väldigt bra och en släckt våning är lika med en handfull stationers pendling. Men även om det tillkommer nya utmaningar allt eftersom är spelmekaniken och variationen i sig inte tillräcklig exalterande för att jag ska längta efter ett tågstopp bara för att hinna klara en bana till.