Recension: Final Fantasy VIII Remastered [PS4]
Efter ett ovanligt tufft träningspass med min klasskamrat Seifer, återhämtar jag mig i sjukstugan med en förmanande doktor. Min ett år äldre instruktör Quistis vill att jag, trots ett hugg i ansiktet, ska genomföra ett viktigt prov. En bagatell i sammanhanget. Jag ska bara visa ett stort eldmonster vem som bestämmer för att han sen ska bli min trogna bundsförvant – ungefär som i Pokémon.
Som den plikttrogna 17-åring jag är, ställer jag inga frågor utan slutför prövningen med bravur. Kvalificerad för uppgiften är jag är nu på väg till min slutexamen. Mitt första riktiga uppdrag med livet som insats. Jag heter Squall Leonhart, kadett vid Balambs militärhögskola. Om jag överlever det här kommer jag bli en del av elitstyrkan Seed och skickas på uppdrag runt om i världen.
Det Squall inte vet är att hans andra uppdrag i slutänden kommer göra honom till en del av en internationell incident som slutligen leder till krig.
Förutom den fåordiga huvudpersonen, är det främst hans kamrater från militärhögskolan som stöttar i vått och torrt. Självklart får du förstärkning och möjligheten att spela med andra karaktärer.
Sedan har vi förstås dina olika GF (Guardian Force) som du samlar på dig under din odyssé. Dessa naturkraftsväsen krävs för att göra dina karaktärer starkare och få bonusar för hälsa, magi och så vidare.
Faktum är att du bara har kommandot ”Attack” om du inte utrustar dina karaktärer med minst ett väsen. Du kan även utrusta kommandot ”GF” som låter dig frigöra din väktares kraft över dina fiender i en spektakulär attack.
En av de saker som gör Final Fantasy VIII unikt är dess magisystem. I stället för magipoäng behöver du här dra magi ur dina fiender och speciella magipunkter som finns runt om i världen.
Lyckas du dra fem stycken helande magier ur en fiende kan du helt sonika läka dig själv eller någon annan fem gånger. På gott och ont innebär detta att du behöver hamstra magi när tillfälle ges så att du klarar dig när det väl drar ihop sig.
Även på vapensidan finns det vissa skillnader gentemot andra delar i serien. Istället för att köpa nya vapen, uppgraderar du dina befintliga i städernas skrotbutiker med olika delar du hittat eller köpt.
Vapentidningar, innehållande information om vad som krävs för att uppgradera, finns att hitta här och var. Det går dock utmärkt att uppgradera vapen utan en tidning så länge du har delarna som krävs.
Del åtta kommer också med det första och riktigt underhållande kortspelet i serien, med vilket du kan utmana folk genom hela äventyret. Ett liknande kortspel återkom i den nionde delen, men lyckades tyvärr aldrig bli riktigt lika bra.
Som ni kanske märker har jag undvikit att tala om vad jag tycker om spelet. Dels för att jämförelser med originalspelet är omöjliga att undvika, men kanske också för att både nya och gamla spelare behöver få ett svar.
Är Final Fantasy VIII Remastered något för mig? Hur har Final Fantasy VIII åldrats och vilka förbättringar har gjorts?
För mig har det gått 20 år sedan jag upplevde det här äventyret för allra första gången och jag gillade det verkligen. Flertalet varvningar senare har det gått över 10 år sedan jag spelade det senast.
Mitt första intryck är att mest energi lagts på karaktärsmodellerna och deras ansikten. Men ju mer jag spelar inser jag att även vapen, bakgrunder och fiender uppdaterats genom uppskalning, filter och detaljarbete.
Bland annat har många av stridsanimationerna förbättrats. Allt för att ge en mjukare och finare upplevelse som ska lura oss att inget förändrats på alla dessa år.
Det finns egentligen bara en enda sak som har lämnats helt oförändrad i denna nyversion av Final Fantasy VIII; Nobuo Uematsus underbart vackra musik. På ett sätt är det nästan en smärtsam påminnelse om hur blek spelseriens musik blivit sedan han lämnade skeppet.
Avslutningsvis vill jag även nämna spelets tre bonusfunktioner. Den allra bästa funktionen är möjligheten att snabba på spelets tempo i strider. Något som är mycket användbart när du tröttnat på att se ditt gäng spöa upp struntfiender med vanliga attacker.
Funktion nummer två låter dig slippa de slumpmässiga striderna när du egentligen bara vill utforska – en förmåga du även kan låsa upp via en Guardian Force.
Tredje bonusen gör dig i princip oövervinnelig. Förutom full hälsa kan du anfalla oavbrutet (utan att behöva vänta på att mätaren fylls på) och samtidigt köra loss med dina karaktärers specialattacker. Ett fusk, kort och gott. Bra att ha om du har tappat tålamodet eller bara vill njuta av berättelsen.
Som svar på min tidigare fråga skulle jag säga att Final Fantasy VIII Remastered är något för både gamla Final Fantasy-rävar och nya fans av japanska rollspel. Jag anser också att åttans slutstrid är bland de starkaste och bättre i serien.
Jag vill dock understryka att detta är ett åtagande i 45-timmars klassen och att det är fullt möjligt att plöja ner minst det dubbla. Jag rekommenderar att du ger denna digitala kultklassiker en chans. Jag lovar att du kommer känna dig tillfredsställd när sluttexterna slutat rulla.
För 10-ish år sedan köpte jag FF7, 8 & 9 på en gång när jag hittade dem till PS1, men medans 7 & 9 direkt fångade mitt intresse och hade mig spelandes dem väldigt intensivt tills jag tog mig igenom dem fastnade jag aldrig för 8:an.
Tog mig bara igenom första CD:n men under den tiden kändes det mest som att huvudpersonen bara ägnade sig åt att gnälla över hur mycket hellre han skulle åka tillbaka och leka med Seifer än att göra vad de än gjorde just nu medans storyn i övrigt inte heller riktigt tagit fart (partyt sprang fortfarande bara runt och gjorde sina tilldelade jobb, ingen känsla av någon större händelse i ”rädda världen” format eller liknande som påbörjats).
Har ändå funderat på att ge det en chans till eftersom det trots allt är ett FF-spel men haft svårt att motivera mig, speciellt eftersom jag känner att jag skulle behöva börja om från början och än en gång ta mig igenom den inledningen som var nog att få mig att tappa motivationen förra gången. Men kanske remaken ändå kan hjälpa till lite att pusha mig till att ta steget och ge det en ny chans 🙂