Recension: FIFA 16 [PS4]

Fotboll på PlayStation 4 har två stora fördelar gentemot fotboll på riktigt och fotboll på teve. I den riktiga världen har nådde jag min fotbollsmässiga höjdpunkt för ungefär tio år sedan när jag på en grusplan i Stockholms södra förorter skruvade in en frispark i närmsta krysset över en hoppande mur in under ribban precis brevid stolpen. På teve för mitt favoritlag i Allsvenskan en grumlig tillvaro i botten av mittenskiktet.

I FIFA 16 är jag en ostoppbar målmaskin som för de grönvita krigarna till titel efter titel. Vi dominerar tillsammans i Europa till dess att min genialitet med bollen och giftighet framför mål gör att jag “måste” säljas för att säkra ekonomin hos det lag som fostrat mig. Glädje, lycka och framgång till alla!

FIFA 16 har slagit sina egna tidigare inkarnationer. Det är inte ovanligt, men i år känns förändringen större än vanligt. Spelet har grötats till rejält. Kollisioner som inte tar dig helt ur situationen är vardagsmat. Balans och vilja är viktigare än någonsin. Armar och ben krokar ihop, spelare snubblar till och faller nästan men håller sig på benen. Det är mindre vackert men oändligt tillfredsställande när mitt alter ego till centertank med ren styrka pressar sig förbi försvarare.

Mittfältsspelet har blivit viktigare än tidigare. Visserligen går det fortfarande med rätt underlag att springa sig till segrar men det är mycket svårare än tidigare. Istället premieras lag som jobbar med ett spelskickligt mittfält. Genom att ha lite tålamod och tungan rätt i mun kan man såga sig igenom de flesta försvar. Min favoritmekanik är den hårda långpassen som går att slå mot en tom yta. Den kräver fokus och skicklighet av mottagaren men när det fungerar ryser jag av välbehag i soffan.

Årets största nyhet är en tribut till Ministry of Silly Walks.

Men samtidigt gäller det att inte spänna bågen för hårt, för spelarna på båda sidorna har blivit väldigt mycket bättre på att bryta övermodiga passningar. Detta leder till ett annat sätt att kontringsspela än tidigare. Det går alltså på riktigt att fokusera på försvaret och vänta ut motståndet, vilket tyvärr också betyder att om motståndaren kan göra samma sak. Att jaga en kvittering under slutminuterna av en viktig match kan bli väldigt frustrerande när motståndarna snörpassar runt i backlinjen med överjävlig precision.

Nya mer effektiva kroppsfinter är en annan av årets stora förbättringar. Genom att hålla in en axelknapp släpper spelaren bollen och kan rycka bort en spelare utan att ändra löpriktningen. Det är modellerat mer efter Messi än Ronaldo, vars trolleritrix haft ett mer tydligt fokus tidigare. För den flinke finns förstås finessfinterna fortfarande kvar.

Messis spelstil är representerad på ett helt nytt sätt i år.

De övningar som använts som laddskärmssubstitut de senaste åren har nu bakats in i både Manager och Player Mode. Mellan matcherna, en gång i veckan, kan du träna extra. Fem övningar går att genomföra varje om gång. Betygsättning från A-D och misslyckandets F delas ut men om du inte kände dig nöjd kan du träna om tre gånger. Ett riktigt roligt sätt att fördjupa spellägena något. Simuleringsval finns, även om du då får stå ut med att betygen varieras rejält.

Tyvärr är spelet inte riktigt perfekt ännu, då dunderskott från distans och inläggsfotboll är lite väl kraftfulla taktiker. Det är visserligen otroligt tillfredsställande att lägga in en liggande bicycleta efter ett perfekt inlägg, men när det sker så ofta som var tredje match blir det lite mindre häftigt.

Avslutningsvis är jag väldigt glad att EA äntligen tagit sitt förnuft till fånga och äntligen inkluderat damspelare. Ett gäng landslag är ett steg på vägen. Med tanke på att EA Sports representanter så sent som för två år sen menade att det inte fanns någon marknad för att inkludera den andra halvan av befolkningen i sina spel så får vi se det som ett rätt stort steg, även om jag hoppas på licensierade klubblag och ligor till nästa år.