Recension: Fat Princess Adventures [PS4]

Likt ett gäng irländska segeryra smurfar skrålar folket i byn ut en ballad över hur kakor ätits och prinsessan har burits hem. För de uppskattar naturligtvis att hon inte gjort av med alla kalorier de kämpat så hårt för i denna avstickare till matningssimulatorn Fat Princess.

De tidigare spelen går ut på att som endera lag göda sin egen prinsessa till immobilitet och istället bära motståndarlagets förhoppningsvis nättare dito till din bas medan de försöker detsamma. Ett typiskt ”fånga flaggan”-upplägg fast med några extra skruvar med andra ord. Fat Princess Adventures antar istället formen av att som i de betydligt vanligare labyrintutforskarspelen samla uppgraderingar och med dessa bli alltmer effektiv på att fäkta till dig ännu mer.

Den charmiga tecknade stilen från de tidigare spelens mellanspel har i viss mån hängt med, men den plattare cellgrafiken i själva spelet har bytts mot mer traditionell 3D. Lite synd, för även om det nya är mycket mer detaljerat och hela världen ser mysig och smaskigt sockerkanderad ut, upplevs figurerna lite stelare och inte lika väl integrerade nu. Men det finns många komiska smådetaljer, annat liv och rörelse överallt som kompenserar det.

Prinsessan gör kaksmulor av trolldegarna

Ljudet är inte sämre och de där smurfrösterna har både mycket att säga och sjunga fram i fyndiga kompositioner som som verkligen passar miljön och vidare livar upp stämningen. Humorn är både torr och lite mindre subtil på en och samma gång. Det tidigare står mest berättarrösten för, som på David Attenborough-manér kommenterar både historien i stort och allt som pågår.

Att hugga, hamra, pila eller trolla sig fram genom motståndet sköts med bara ett par knappar för attack och en att hålla låsning på ett mål. Ena styrspaken byter mål i riktning den dras, det är alltså inte en tvåspaksskjutare det handlar om. Det går att byta mellan de fyra nämnda stridsstilarna på stationer runt om banorna och tillfällena kommer ganska ofta. Det går dessutom att springa tillbaka till tidigare stationer och det finns därför ingen fara att låsa in sig i fel stil. Och ja, att det finns fyra stilar betyder så klart att det som oftast i genren finns möjlighet för rejält stök på slagfälten, även lokalt i soffan.

Personlig neonbelysning på underredet är alltid fint när man glider runt på byn

En lika obligatorisk sak för den är en närmast utmattande ström av plunder och uppgraderingar, och det saknas verkligen inte här heller. Bakom varenda buske verkar det stå en kista med till exempel en ny pilbåge eller rustningsdel i som väntar på ny ägare. Det är så tätt mellan dem att det är svårt att avgöra om det är förbättringar alltid, men utöver belöningsfaktorn ger de ibland lite variation i upplevelsen, om än bara kosmetisk eller att brinnande pilar producerar komiska överspel från fienderna som får smaka på dem. Det skvätter även rikligt med hallonsylt om de små kakmonstren, men detta går att minska eller stänga av om man tycker det skär sig mot det gulliga eller bara finner det distraherande. Det kan bli stökigt nog ändå på skärmen.

Om evolutionen från Fat Princess till Fat Princess Adventures var det efterlängtade för serien vet jag inte då de tidigare var ganska unika koncept, medan detta pressar in sin visserligen välskräddade korpulens i en redan rätt välgödd genre. Det gör många saker rätt men kan med sitt lite enklare och mindre flerspelarberoende upplägg kanske falla främst andra än de som uppskattade originalen i smaken.