Recension: Farworld Pioneers [PS4,PS5]

Med spel som exempelvis Minecraft och Terraria vars popularitet lever vidare år efter år kan man lätt påstå att den så kallade ”sandlådegenren” håller ett stadigt grepp om många spelare. Friheten som kännetecknar genren är uppfriskande och snudd på kravlös, så det är inte svårt att se varför många dras till möjligheten att fritt få nyttja sin kreativitet fullt ut. I Farworld Pioneers har jag och min kompis Buddy precis kraschlandat på en mystisk planet, men vi är inte ensamma och snart sätts vår kreativitet på prov. Målet? Att ta oss därifrån med livet i behåll.

Trots den något ödesmättade kommentaren om att vi inte är ensamma på planeten finns det hopp i faktumet att många av dem vi springer på under vårt äventyr är godsinta människor. Planeten är nämligen som en olycksmagnet och mängder av strandsatta resenärer vandrar omkring efter att deras rymdskyttlar har kraschat. Med lite gott snack kan vi snabbt rekrytera dem och snart växer det fram en koloni på den lilla planeten. Min roll som ledargestalt visar sig kvickt vara knepigare att hantera än väntat, och det är inte bara för att en koloni bjuder på många utmaningar, utan även av andra anledningar.

Farworld Pioneers är nämligen ett spel där man anar att det ursprungligen är designat för att spelas med tangentbord och mus. Det funkar att spela med kontroll, men inlärningskurvan är hög och jag får aldrig riktigt hundra procent koll på vad jag håller på med. Ena stunden har en knapp en funktion, men i ett annat läge sitter samma funktion på en annan knapp. Likaså blir det snabbt knepigt att markera specifika föremål med den markör som fungerar både som sikte i strid och som verktyg för att bygga och utföra sysslor. Den fungerar som smidigast när jag ska bearbeta resurser och utforska miljöer, men är annars lite av ett frustrationsmoment.

Det är aningen svåröverskådligt att bygga kolonin men ganska trevligt när man väl kommer in i det. De kolonisatörer jag rekryterar har olika yrkesbakgrund och sköter det mesta på automatik så länge jag förser dem med rätt verktyg och stundvis markerar deras arbetsområden. När deras nuvarande syssla är avslutad går de automatiskt och hjälper sina andra medarbetare, vilket känns skönt och smidigt. Dessutom visar de med tydliga pratbubblor eventuella behov de har.

Spelets artificiella intelligens är dessvärre inte helt hundra, och jag märker tidigt att mina arbetare lätt fastnar i gropar och andra ojämna utrymmen som de behöver ta sig igenom. Däremot funkar de hyfsat effektivt i strid förutsatt att jag har utrustat dem med vapen och ammunition. Det må vara att de krigar som en upprörd och kaotisk pöbel, men de kan både sikta och skjuta ordentligt. Planeten befolkas nämligen av såväl olika varelser som människobanditer och andra bråkmakare.

Det finns ett ganska omfattande utbud av saker att bygga med de resurser som jag samlar på mig och det ligger i stort på mig själv att ta reda på vad de olika objekten har för funktioner. Sammanfattningsvis kan man dela upp dem i två kategorier. Den första är föremål som effektiviserar min koloni och för den framåt. Föremål som kanske inte alltid är helt nödvändiga men som har en tydlig ”mekanisk” funktion. Den andra kategorin har en mer estetisk inriktning och fungerar mer för att sätta stämning i spelet. Även om jag uppskattar den sistnämnda kategorin för det den gör visuellt hade jag gärna sett att fler av föremålen hade en aktiv funktion. Uppgifter såsom att byta mina arbetares träsängar mot sängar i metall eller botanisera bland små pixliga blomkrukor känns liksom inte som väl spenderad tid när farorna när som helst kan banka på dörren.

Under mina första försök att bygga min koloni upplever jag att bollarna som kastas på mig av spelet är lite väl hårda. Därför uppskattar jag att det finns en inställning för en ”fridfull genomspelning”, det vill säga ett läge där monster och andra faror inte besvärar mig. Efter några timmar i det läget börjar jag märka att delar av min koloni inte går att utveckla då vissa grundläggande ingredienser uteslutande verkar gå att få när jag besegrar vissa fiender. Som tur är går det att slå på och av läget under genomspelningen vilket snabbt löser situationen.

I slutändan är mina känslor kring Farworld Pioneers lite kluvna och jag känner aldrig riktigt att jag blir bekväm med dess upplägg. Delar av spelet känns röriga och oförklarade, men samtidigt uppskattar jag visionen bakom spelet och de inslag som faktiskt funkar bra. Med bra tålamod och skaparlust finns det säkert en del att hämta här för de som gillar genren, men för egen del söker jag mig vidare relativt fort.