Recension: Farewell North [PS5]
När jag läste om Farewell North på utgivarens hemsida, skapade jag mig bilden av ett utforskande spel med toner av Flower och kanske med en något gripande berättelse. Det skulle ju ändå handla om ett farväl också.
Jag uppskattar verkligen spel med en berättelse, men det kräver också en hel del av det som förmedlar känslorna, både när det kommer till grafik, utformning av nivåer och röstskådespelare i de fall historien levereras på det sättet.
I den här upplevelsen levererad av Kyle Banks, som faktiskt har skapat spelet helt själv, ikläder jag mig rollen av Chesley, en border collie. Hunden och matte Cailey är på sin livs resa genom minnen, dofter och känslor, då de har återvänt till området i Skottland där både Chesley och matte har sina rötter. Mattes mamma har gått bort för en tid sedan och de tar alla chanser de kan för att minnas tiden som varit.
Spelupplevelsen kretsar kring ett fåtal mekaniker; utforskande av små öar, kanotpaddling och självklart också små pussel för att föra handlingen vidare. Under momenten med båtfärder, har jag möjlighet att hitta toner för att friska upp Caileys minnen gällande en fantastiskt vacker sång som hennes mor sjöng för henne; en sång i sann keltisk anda.
Hunden som jag styr har sinnen som ingen annan hund har. Den kan rätta till hinder som uppstått längs vägen genom att kika bakom träd och den ser också saker som inte människor kan se. Styrningen är mjuk och följsam, det känns verkligen hundlikt att springa omkring och jaga flygande fän samt skälla på matte när jag vill att hon ska se något.
Berättelsen är också den mjuk och varsam, där jag får ta del av Caileys minnen genom de dialoger hon har med sitt älskade husdjur. Det är väldigt ofta hon börjar med orden ”Kommer du ihåg…” och det i samklang med hur rätt det känns att vara en hund, gör att mina tankar börja vandra iväg för att försöka komma på hur det förmodligen känns för en hund.
Det är uppenbart att resan är ett avslut och ett farväl av ett liv. Vi besöker tillsammans Caileys mors grav och sover där tills solen går upp. Allt är så otroligt känslomässigt och redan här svider det lite i ögonen. I den vackra soluppgången varvas känslor, mjuk musik och fantastisk miljö som gör att jag riktigt känner sorgen.
Farewell North är en kort upplevelse som varar kanske i 4-5 timmar, och under denna tid har jag fallit helt för hunden Chesley. Jag lever mig in i rollen och skäller genom att trycka på triangel för att bekräfta när matte har berättat något för mig. Det blir liksom naturligt att interagera med människan på det sättet.
När spelet sedan avslutas med en mjuk vändning i berättelsen, blir jag helt förbluffad och sitter faktiskt och storgråter. Hela hjärtat känns tungt av sorg men jag känner samtidigt en stor glädje. Jag har fått uppleva något ganska unikt i spelvärlden. En upplevelse som lämnar stora spår i mig och som jag stolt bär med mig i mitt spelarhjärta.
Farewell North levererar en långsam berättelse med stort hjärta, mycket kärlek och ett naturligt fint hundliv. Rekommenderas starkt.