Recension: Far Cry 5 [PS4]

Exotiska miljöer byts ut mot nordamerikanska vildmarker, när spelstudion Ubisoft presenterar det senaste kapitlet i framgångsrika Far Cry-sagan.

Far Cry 5 utspelar sig i den lilla kommunen Hope County i Montana som har tagits över av den farliga sekten Eden’s Gate. Deras farliga metoder genomsyrar hela området med en vriden gudatro, något som inte accepteras vare sig av regeringen, de övriga invånarna eller sheriffen.

Jag spelar vicesheriffen och beordras i den starka inledningen att arrestera sektens ledare Joseph Seed, som även kallas ”The Father”. Tyvärr misslyckas jag med uppgiften, vilket leder till att terroristen undflyr och mina kollegor tillfångatas av hans armé. Lyckligtvis klarar jag livhanken och beger mig ut för att rädda mina vänner, men för att fullfölja uppgiften behöver jag starta ett uppror och driva ut sekten ur kommunen en gång för alla.

”Hallå” säger Bert. ”Du, den där spjutkastningtävlingen gick åt fanders”.

Det är lätt att påbörja upproret men vägen är lång och jag behöver klara av flera uppgifter för att komma åt The Father. Jag kan till exempel rädda gisslan, erövra utposter och förstöra sektens viktiga egendomar för att öka rebellernas motståndskraft. Jag blir hela tiden sysselsatt och ju fler människor jag pratar med, desto fler ärenden låses upp. Det kan bli lite enformigt efter några timmars spelande, men det höga tempot gör upplevelsen allt annat än tråkig.

En stark fördel är att jag kan utforska Hope County och ta tag i en uppgift när jag känner för det. Denna öppna värld erbjuder flera fritidssysslor som fiske, vingdräktsflygningar eller jakt men också möjligheten för mig att leta efter gömda pengar. Genom att aktivera ett uppdrag och sedan markera min slutdestination, blir det praktiskt att köra ett fordon dit jag ska.

Sektmedlemmarna finns överallt och de tvekar inte en sekund att försöka sätta en kula i min skalle om de upptäcker mig först. Om jag är proaktiv, kan jag med hjälp av en kikare automatiskt markera fienden och därefter ha bra koll på var de befinner sig. När striderna väl börjar, kan de dock ringa efter förstärkning vilket gör eldstriden besvärligare, detta kan ske på några sekunder om jag inte är uppmärksam.

Grafiken är i världsklass och det är en fröjd att beskåda Hope Countys berikande miljöer. De tre regionerna Holland Valleys åkerbruk, Whitetail Mountains klippa bergsklippor och Henbane Rivers vita blomfält målar upp en fin bild av USA och det är fagert att se gräset svaja i vinden. Den fantastiska musiken är ännu bättre och här har Ubisoft fångat den amerikanska andan med country, americana, gospel och blues.

Hon ser ut som en ängel, men Faith Seed är allt annat än en samarit.

Flera av karaktärerna jag möter under äventyret är charmiga invånare med härliga dialekter. Familjen Seed är en stark ensemble av fyra antagonister där Josephs tre syskon är karismatiska personligheter och deras bakgrundshistorier gör dom till oförglömliga skurkar.

Jag spelade tillsammans med en vän online, och att ge sig iväg på äventyr tillsammans är ännu roligare än att köra solo. Dock vill jag poängtera att endast matchvärdens framsteg i berättelsen sparas, men gästen får lyckligtvis behålla de insamlade pengar från spelomgången till hens egen sparade fil.

Arcade Mode är ett läge där jag kan spela små kartor skapade av andra spelare, vilket jag kan ta del själv eller med andra människor online. Verktyget för att skapa nivåer har många valmöjligheter men menyerna är krångliga och hela upplägget känns krystat. Även här kan jag behålla intjänade pengar men också förmånspoäng för att låsa upp nya förmågor i äventyret.

Vacker natur.

Far Cry 5 är ett stort och berikande äventyr som lägger lika mycket tyngd åt det tunga allvaret i berättelsen som den lekfulla humorn i spelandet. Det tog mig ungefär trettio speltimmar att klara av spelet men ändå finns det massor att upptäcka i det vackra Hope County. Oavsett om du är bekant med serien, eller en nybörjare med ett sug att driva ut en sekt ur ett amerikanskt län, kan jag utan tvivel rekommendera denna åktur.