Recension: Fallout 4 [PS4]

Fallout 4 är som en uppdatering av en välfungerande applikation – där resultatet otroligt nog är ännu bättre än föregångaren. Tänk dig Fallout 3 och Fallout: New Vegas, och lägg sedan till snyggare grafik, fler valmöjligheter och (dessvärre) mer ångest om vilka val du ska välja samt vilka grupper du ska samarbeta med.

Redan de första två timmarna är fulla med möjligheter i det gigantiska radioaktiva landskapet du ger dig ut i efter att du hissats upp ur valv 111. Medan timmarna tickar vidare kommer du att slängas in i strider med muterade mullvadar, insekter, plundrare, supermutanter och gigantiska monster. Men du har egentligen bara ett syfte, nämligen att rädda din enda kvarvarande familj.

Du kommer från start att känna av spelets många val och möjligheter när du ska välja och designa din karaktär. Ett nytt system för detta ger dig möjligheten att i princip designa din karaktär hur du vill – oavsett om det är kvinna eller man. Det finns frisyrer, hudtoner och fräknar så det räcker och blir över. Nytt med spelet är att din karaktär även kan prata och har en personlighet. Detta kan dock medföra att din egen fantasi inte riktigt spelar boll med hur din karaktär reagerar och säger i olika sammanhang, vilket var en del av charmen i Bethesdas tidigare utgåvor. Smaken är som baken, och det positiva i detta är att berättelsen känns mer verklig och flytande.

Ja, du kan gå till tornen där borta och troligen bestiga dessa till toppen för fin utsikt

Många nya tillägg och funktioner hänger även med detta spektakulära postapokalyptiska äventyr. VATS-läget är numera i ultrarapid istället för att tiden stannas helt. Det känns mer realistiskt och helt enkelt mer ballt när en muterad byracka hoppar upp i ultrarapid en halv meter från din pistolpipa som får smälla av ett skott mellan ögonen på stackaren.

En annan funktion är den alldeles för roliga bygg-ditt-eget-idiotsäkra-läger-funktionen. Med en mängd av olika möbler, väggar, vapen, utkikstorn och diverse andra saker som är bra att ha när man bygger läger, liknar detta ett förstapersonsförsök i Sims-franchisen – och det funkar klockrent! I och med att systemet är enkelt att förstå och att material (förstörda hus, träd, staket, metallskrot etc.) bryts ner enkelt med ett klick och gör att du enkelt kan samla material inom ditt byggområde. Ja, det känns Minecraft-inspirerat då du slipper tänka så mycket; det är bara att bygga och låta arkitekten inom dig briljera.

VATS är numera i ultrarapid så att även du kan bli skjuten. Vem skjuter först?

När det kommer till skjutsystemet så har det förändrats enormt i känsla i jämförelse av de tidigare spelen – speciellt i förstapersonsläget. Samma reaktionstid som ledande skjutspel i förstapersonsperspektiv kan jag inte riktigt säga att det har, men mycket mer åt det hållet än det stela system som gjorde mig i princip beroende av VATS-läget i föregångaren. Nu kan du faktiskt sikta och träffa utan hjälp av ultrarapid och procentsiffror som talar om sannolikheten av att träffa.

Perk-systemet är i princip samma standard som tidigare spel med lite spännande uppdateringar. Det vill säga en kvart med ångest av vilken perk-förbättring du ska välja varje gång du går upp i nivå. Du har med andra ord samma val som tidigare i frågan om du vill bli stark, smidig, smart eller helt enkelt bara ta dig förbi hinder med ren tur. Det finns ett helt träd med möjligheter i hur du vill forma din karaktär och hur denne kommer hantera problemlösningen som krävs för att ta sig framåt.

Värt att notera är att även om du väljer att vara smidig och smyga dig fram i spelet så får du ändå möjligheten att ta kontroll över en ståldräkt och känna dig oövervinnligt stark mot bjässar som exempelvis Deathclaws. Fläskigt!

Akta så du inte får slut på ammunition när en Deathclaw närmar sig.

Trots lite klassiska Bethesda-buggar där kompanjonerna inte riktigt hänger med i din takt och att texten ibland fryser fast är Fallout 4 definitivt ett förstklassigt spel. Jag blir påmind varenda gång av friheten att jag faktiskt kan gå var jag än vill och utforska. Och allt detta med detaljen jag gillar mest – nämligen radiofunktionen i Pip-boy. Det är klockrent att knalla runt med 30-talsmusik i lurarna och Fallout har blivit evigt skyldiga till att ha skapat en dystopisk känsla till all liknande musik jag än lyssnar på. Jag har definitivt ingenting emot detta.

Trots att berättelsen i början av spelet är lite svag levererar Fallout 4 till fullo. Att karaktären efter nedfrysning beger sig ut i det helvete som väntar och agerar alfahanne från första sekunden kan jag förlåta då spelet levererar ren njutning i princip rakt igenom. Berättelsen är inte den bästa och mest medryckande jag spelat, men den är definitivt intressant. Spelet är gigantiskt och fullt med val, möjligheter och action – precis vad jag har längtat efter.