Recension: Fairy Tail [PS4]

Som många andra japanska rollspel, baserar sig Fairy Tail i en serietidning som har översatts till tecknad serie, och som i sin tur har tagit steget över till spelvärlden. Även om jag inte har kommit i kontakt med de fiktiva verken tidigare, verkar PlayStation 4-tolkningen hålla sig till dem, åtminstone enligt mina forskningar.

Berättelsen kretsar kring magikerna Lucy Heartfilia och Natsu Dragneel i deras äventyr att dels driva gillet Fairy Tail och dels den eviga strävan att nedgöra den elaka antagonisten Zeref som bara verkar vilja skapa kaos i världen.

Titeln är utvecklad av Gust, vilka ligger bakom Atelier-serien, något som märks tydligt i spelupplägget. Jag och gänget har, efter introduktionen, mängder av småuppdrag att fullfölja, samtidigt som huvudberättelsen ständigt pockar på uppmärksamhet.

Till skillnad från Atelier-spelen, fokuserar dock Fairy Tail på strider, attackkombinationer och det underbara nötandet av karaktärsnivåer, vilket visar sig att passa mig perfekt. Dock blir också den ständiga strävan att nå högre nivåer något som får spelet att tappa lite grann rent betygsmässigt.

Det är nämligen alldeles för enkelt att tillbringa några timmar på att uppgradera mina karaktärer genom småstrider för att sedan vara enormt överkvalificerad för de strider som huvudberättelsen försöker utmana mig med. Inte ens mot slutet av upplevelsen behöver jag vara speciellt orolig för att misslyckas.

Med detta sagt, är Fairy Tail inte alls något dåligt spel. Det var oerhört länge sedan ett japanskt rollspel fångade mig på detta vis. Jag njuter av berättelsen, investerar mig i karaktärerna och absorberas av striderna, hur enkla de än må vara. Kombinationssystemet bjuder på fantastiskt vackra attackanimationer som verkligen levererar tyngd i slagen.

Äventyret som vännerna i gillet får uppleva är av hög kvalitet även när det gäller japansk berättarkonst. Visserligen stoltserar de flesta kvinnliga karaktärer med behag som idag inte anses som politiskt korrekta, men deras personligheter väger upp detta med råge.

När jag kör igenom epilogen efter cirka trettio timmar, har jag kommit till insikten att jag tänker fortsätta att utforska utvecklarens andra verk lite djupare. Men även att jag behöver börja titta på anime-serien Fairy Tail då jag tycker väldigt mycket om det jag har fått uppleva i spelet.

Jag rekommenderar starkt titeln till dig som är sugen på ett lite enklare JRPG och som njuter av att nöta erfarenhetspoäng i all oändlighet för att sedan vandra över fienderna som om det vore en marsch till pizzerian.