Recension: Fairy Fencer F: Advent Dark Force [PS4]
När jag startade min karriär som konnässör och gourmand (gourmet?) av japansk spelmedia här på bloggen, var en av mina första kärlekshistorier i rollspelsgenren skapad av utvecklaren Compile Heart. Det var till och med innan jag trillade ned i hålet fyllt av hyperdimensioner av olika slag. Spelet jag tänker på är Fairy Fencer F (8/10), och det var en upplevelse jag sent kommer att glömma eftersom den verkligen återuppväckte min kärlek för japanska rollspel.
Jag har alltid talat mig varm för spelet, även om jag fortfarande inte på långa vägar gjort klart allt det som jag egentligen skulle vilja utföra i spelvärlden. Tack och lov, släpps nu en uppgraderad och expanderad version av verket, nu kallat Fairy Fencer F: Advent Dark Force. PlayStation 4-ägare har med andra ord äntligen möjligheten att uppleva en av Compile Hearts starkaste titlar!
Berättelsen kretsar kring protagonisten Fang, en gourmand av rang, som ständigt tänker på mat, sin mage och sig själv. Vår hjälte är en av få individer i världen som har möjligheten att svinga ett speciellt vapen kallat fury, som kan bestyckas med feer av olika slag. Många skulle nog se stora möjligheter i att vara ensam om denna potenta kraft, men Fang tycker att det mesta är otroligt jobbigt och vill helst slippa bördan.
Som i alla japanska rollspel, hotas världen av något ont och i detta fallet visar det sig att fler människor med denna invecklade förmåga också har aktiverats och är på jakt efter mer kraft, mer makt. Efter att ha introducerats till sin fe som går vid namnet Eryn, får Fang snart reda på att det finns två övernaturliga makter som för länge sedan låsts fast i ett slags evigt fängelse. Den avskyvärda, onda guden och den vackra, goda gudinnan är två motpoler som en gång i tiden krigade mot varandra och höll på att förgöra hela universum.
Fang och Eryn sätter iväg på ett äventyr för att hitta fler fury-varelser som kan befria någon av gudarna, bit för bit. Tiden är knapp och de andra individerna som har samma gåva som vår protagonist är ute efter samma sak. Frågan är bara vilka val de gör när de fått tag i en fury?
Berättelsen är enastående på många sätt och grafiken glänser verkligen på PlayStation 4. Visserligen var den estetiska upplevelsen riktigt bra redan på PlayStation 3, men i nuvarande generation syns det stora skillnader, alla till det bättre.
Stridssystemet bygger på samma grund som föregående version, och om du har spelat något av Hyperdimension Neptunia-spelen, kommer du att känna dig hemma direkt. Striderna utkämpas i instanser där varje karaktär har begränsad räckvidd, både när det gäller avstånd de kan förflytta sig men också hur långt attackerna når. Till en början kontrollerar jag bara Fang och kan bara utföra en attack per runda, men efter några timmar har jag fler karaktärer att disponera över och efter lite nötande utför de med enkelhet flera olika attacker per omgång.
Mina karaktärer delar alla samma begåvning som Fang; de kan använda specialvapen som kan bestyckas med fury-varelser. Som en ytterligare fördel, kan de efter ett antal utdelade (eller mottagna) slag, förvandla sig till en ny form där de utdelar mer skada och har tillgång till mycket kraftigare specialattacker. Specialattackerna är dock en balansgång, då de slukar väldigt mycket energi och i de flesta fall även hälsopoäng. Det gäller med andra ord att vänta till rätt tillfälle innan kraften släpps lös.
Fairy Fencer F: Advent Dark Force levererar på alla de fronter som jag uppskattade mest i föregångaren, det ser mycket bättre ut på skärmen och jag upplever dessutom att det flyter bättre. Jag har ännu inte spelat så långt att jag fått se de nya karaktärerna eller fått uppleva nya berättelser, men jag trivs redan väldigt bra.
Om du uppskattar japanska rollspel och av någon anledning missade detta på PlayStation 3, kan jag inte annat än att starkt rekommendera ett inköp. Har du redan utforskat varenda liten vrå i Fairy Fencer F, men ändå känt att du inte kan få nog, kan nog denna iteration tilltala dig också. Förvänta dig dock inget nytt under de första tjugo timmarna.