Recension: Evolve [PS4]

Tänk dig att du rusar fram genom en utomjordisk djungel. I buskarna lurar velociraptor-lika bestar och i träsken glider urtidskrokodiler stora som husvagnar fram under ytan, men värst av allt är ändå monstret du jagar. Och det gäller att fånga det snabbt, innan det blir ännu större och farligare.

Eller sätt dig in i den omvända situationen. På en klippavsats vässar du klorna och spanar ned mot de fyra jägarna som letar febrilt. Vad de inte vet är att det är en fälla. Så fort de når passagen nedanför dig kommer du att ta ett språng genom luften och slita dem i stycken.

Evolve bär på ett av de mest tilltalande flerspelarlägen jag stött på. Och när det känns så här, då levererar spelet fullt ut.

Fast de första timmarna är spretiga. Efter en kort och rörig introduktion – en planet är i fara, människor måste evakueras och här sitter skjutknappen – är det dags. Mina tre medspelare sätter fart så fort vi landat på Shears yta. De ilar efter blå fotavtryck på marken, efter uppskrämda fåglar eller kadavren från rovdjurets byten. Så dyker besten upp! Vår jägare lyckas fånga jätten i ett kraftfält medan vi andra släpper på säkringen och pepprar för glatta livet.

Som nybörjare är Evolve inte mycket djupare än så. Du springer, skjuter och så vinner du eller förlorar du beroende på om det egna laget eller monstret hanterar situationen bäst. Med tiden växer det fram en långsam förståelse för hur landskapet kan läsas, när det gäller att smyga och när det är dags att ta fram granatkastaren. Och så kanske du hinner stanna upp ibland och njuta av omgivningen. Planeten Shear ser fantastiskt vacker ut och dess täta skogar och industrilandskap är värda att snegla på då och då.

I varje match kastas fyra människor mot en best. Jordborna finns i fyra varianter: anfallaren med sina tunga vapen, jägaren med  harpuner och kraftfält, supporten som kan stötta vännerna och så den livsviktiga helaren. Från start finns en karaktär för varje klass tillgänglig, men genom att klara utmaningar går det att låsa upp fler och på så vis få tillgång till spännande tillskott i arsenal som eldkastare, ljuddämpat prickskyttegevär eller varför inte en klassisk hagelbrakare.

På monstersidan finns det i dagsläget fyra tillgängliga vidunder. Från den starke Goliath, via den flygande Kraken och den smygande Wraith till den enorme Behemoth som käkar granater och landminor till frukost.

Monstret kämpar nästan alltid ensamt, på sin höjd finns det några datorstyrda undersåtar som kan distrahera motståndarna. Det gäller att ta sig fram så diskret som möjligt och fånga och äta bytesdjur på vägen för att kunna utvecklas under matchens gång. Om du lyckas mumsa i dig tillräckligt många av Shears skräcködlor blir du starkare och låser upp nya färdigheter, så det är inte bara att ta första bästa fight mot jägarna.

Det ska sägas att det är svårt att vara monster. Minsta misstag gör att du är oundvikligt fången i ett kraftnät alldeles för tidigt, och kan jägarna stå och tömma sina magasin medan du förtvivlat försöker kontra med halvdana eldklot och stenbumlingar. Det oförlåtande och ensligt, men å andra sidan är det ibland värt det. För känslan av att lyckas utmanövrera kvartetten på andra sidan brädet och sedan krossa dem när du är i din fulländade form kompenserar för varenda spilld tår från tidigare omgångar.

På spellägesfronten är det helt klart Evacuation som lyser starkast. Fem uppdrag i följd där den sida som lyckas bäst får hjälp på slutet – monstret kan exempelvis få understöd från djurlivet medan människor kan få vapentorn. Instanserna är uppdelade i olika kategorier, från signaturläget där spelare helt enkelt ska jaga ned monstret till små uppdragsbaserade versioner där det kan gälla att krossa monsterägg eller försvara en reaktor. Det är inget revolutionerande och föga förvånande är det den långa jakten som utmärker sig.

Och där kommer också Evolves svaga sida in. Bristen på variation blir uppenbar en handfull timmar in i spelet. När allt kommer till kritan är spelet rakt av ett fyra mot en-läge utan någon direkt berättelse, bisyssla eller ens onlinespelens beroendeframkallande känsla av att klättra uppåt mot nya framgångar.

Jag får villigt erkänna att jag förväntat mig något lite större av Turtle Rock Studios. Med Left 4 Dead skapade de den ultimata samarbetsskjutaren, Evolve når inte upp till samma klass. Missförstå mig rätt, Evolve är ett välgjort spel med ett nyskapande koncept, men det är mer av en evolution än revolution för genren.