Recension: Eternal Strands [PS5]

Eternal Strands skulle kunna beskrivas som ett kärleksbarn mellan Zelda och Shadow of the Colossus (9/10), men det skulle vara en grav förenkling helheten som spelet erbjuder. Här har du i grund och botten ett actionäventyr med gigantiska bossar, en spännande värld fylld av magi samt inslag av samlande och skapande.

Du axlar rollen som magikern Brynn som nyligen gått med i ett kringresande sällskap av magianvändare. Efter en rafflande öppning fastnar de i en avskärmad ruinstad där de förtryckta vävarna som kunde använda magi förpassades och isolerade sig själva. Brynn blir gruppens scout och utforskar omgivningarna med stöd av bland annat en smed, en förtrollare och en bibliotekarie.

Det första som slår mig när jag börjar spela är hur vacker världen är. Det är en färgglad och organisk värld och jag förvånas över hur mycket av omgivningarna som är interaktiva. Om jag ser ett träd kan jag slå sönder det för att få trä, och om jag ser en sten kan den innehålla malm. Det finns också mängder av kistor, recept för ny utrustning och information att hitta i varje vrå.

Stridssystemet sticker inte ut särskilt mycket från andra spel i genren och förutom attacker så kan du beroende på vapen parera och ladda upp för en hårdare attack. Det finns också en rullning för att undvika attacker. I din arsenal har du svärd och sköld, tvåhandssvärd och pilbåge som du kan byta emellan medan du äventyrar, men vilket vapen du tar i varje kategori väljer du i lägret.

Fienderna är tyvärr aningen få till antalet. Jag får en känsla av enformighet och i längden springer jag förbi många av de normala fienderna om jag inte har ett specifikt uppdrag eller är på jakt efter material som de lämnar efter sig. Den stora behållningen blir istället bossarna. Dessa gigantiska varelser har unika rörelsemönster och element som de använder. De går alla att klättra på och om du vill skörda deras magi för att förstärka din egen, krävs speciella handlingssätt. I ett fall måste du bränna bort manen och slå sönder issköldar som sitter på olika platser på en drakliknande kropp för att du ska kunna skörda magin. Det är både utmanande och ett kul koncept som förhöjer spänningen på bossarna.

Magierna är uppdelade i eld, is och kinetiska trollformler. Dessa hittas och uppgraderas under spelets gång. De bjuder på en stor variation och tillåter dig allt från att blåsa eld och bygga ismurar till att frammana en eldelementar till din hjälp eller bygga en tunnel som kan kasta dig upp på bossar.

Eternal Strands har det där lilla extra som får mig att gå och fundera på nästa uppdrag. Världen med lämningar efter magifolket, glädjen i att utforska den och bossarna sammantaget med intressanta personligheter och ett vackert och välljudande spel får mig inte bara att vilja återvända utan även se till att jag utforskat alla områden komplett.

Mike Laidlaw som grundade studion bakom spelet har spel som Jade Empire och Dragon Age på sin CV från tiden på Bioware och lite av de influenserna skiner igenom på ett positivt sätt. Jag undrar om jag redan stött på en av årets mest positiva överraskningar?