Recension: Ender Magnolia: Bloom in the Mist [PS4, PS5]

Jag kan inte minnas hur länge sedan det var som jag spelade ett plattformsspel i metroidvania-stil, och jag kan absolut inte komma ihåg det senaste spelet i genren som jag formligen har älskat. Sedan är jag ju en person som trivs stort när jag får möjligheten att vidga mina vyer och prova på något nytt. Därför är jag glad att jag fick möjligheten att recensera Ender Magnolia: Bloom in the Mist.

Protagonisten Lilac vaknar upp i en mörk värld, där allt är på gränsen till utplånat. De enda intelligenta varelserna är människorna och Homunculi, en muterad ras som tar sig olika former; allt ifrån nästan mänskliga till förvridna, gigantiska och groteska monster. Självklart behövs Lilacs förmåga att förlösa själarna av nedgjorda Homunculi för att göra den mörka världen lite finare och ljusare, och det är här mitt äventyr börjar, och vilket äventyr det är!

Spelet är en uppföljare till Ender Lilies: Quietus of the Knights som släpptes för fyra år sedan och upplägget är liknande. I sann metroidvania-anda utforskar jag nivåer, hoppar, slåss mot fiender och möter emellanåt rejält stora och utmanande bossar. Vissa delar av nivåerna är oåtkomliga till en början och kräver att jag lär mig nya förmågor för att komma åt eller komma förbi.

Så långt låter det kanske som ett normalt spel i genren, men jag vill påstå att utvecklarna Adglobe och LiveWire har fått till en genialisk formel genom att kombinera plattformsgenren och en ingrediens som jag vill likna vid något hämtat ur ett From Software-spel, även om det kanske inte är lika bestraffande. Kombinationen är grym, utmanande och fantastiskt belönande för mig som spelare. Spelupplevelsen varierar mellan lugna passager av underhållande utforskande och genom hela spektrat fram till enerverande, frustrerande, utmanande och skrikframkallande bossfajter. Allt på ett fantastiskt bra sätt.

Att styra Lilac genom de vackra, men sönderfallna, miljöerna är en ren fröjd. Kontrollen känns väldigt tajt och då titeln levererar en bra inlärningskurva de första timmarna känner jag hela tiden att jag snabbt lär mig att bemästra de förmågor som jag låser upp. Möjligheten att teleportera mellan besökta områden låses upp ganska tidigt, vilket gör att jag aldrig någonsin känner mig frustrerad över att behöva plåga mig igenom horder av fienden för att kommer dit jag ska.

Arsenalen som jag har till mitt förfogande är till en början relativt liten, men det dröjer inte länge innan jag lär mig nya förmågor. Den grundläggande uppsättningen består av ett närstridsvapen, något som liknar en pistol, en tung attack och en följeslagare som skjuter målsökande projektiler på mina fiender. Denna uppsättning växer hela tiden under spelets gång och möjliggör flera olika spelstilar samt även sätt att utöka möjligheten att utforska.

För mig har Ender Magnolia: Bloom in the Mist precis allt. Spelet pockar på min lust att utforska precis varenda pixel av spelets karta, och det utmanar mig i bossfajter så till den grad att jag blir vansinnig. Fajterna ger mig ett sådant adrenalinpåslag att mina händer darrar efter att jag dräpt en svår boss, och det är ju en svårslagen upplevelse. Berättelsen har dessutom ett mörkt och sorgligt tema som riktigt känns i hjärtat, samtidigt som den ger mig hopp och alltid ett driv att hjälpa hjältinnan vidare.

Musiken är ett stycke för sig, bokstavligen. Här levererar den japanska indie-kvintetten Mili ett soundtrack som är helt magiskt. Varje nytt område öppnar upp ett nytt ljudlandskap som passar helt underbart perfekt. Och melodislingorna har dessutom en tendens att sätta sig i mitt huvud så att jag mellan spelpassen går och nynnar på melodierna för området som jag kämpar i.

Det finns dock en stor nackdel med spelet för min del, och det är att jag har spelat klart det. Även om jag inte har kört om sista delen för att låsa upp det alternativa slutet så är jag uppriktigt ledsen över att min resa har tagit slut.

Det här är en stark kandidat till årets spel för mig i år. Om du uppskattar plattformsspel, gillar känslan av utmaning i striderna och kanske även är sugen på att utforska vackra, nedgångna miljöer, är detta verkligen något som du måste spela!